OS-guld till Almby IK! (Ja,nästan)

Marcus Hellner, bror till Linda som har representerat vår stolta klubb, lyckades avsluta efter att de andra svenska herrarna gett honom ledningen. Särskilt starkt av Anders S, som lyckades hålla sig kall. Stooort! OS-guld, OS-guld, OS-guuld!

Mästerkocken trollar med rester

Dags för lite matbloggande igen.
Vad gör man med en överbliven skvätt potatis-, purjo- och ädelostsoppa? Dessutom finns en liten bit falukorv i kylen. Det får bli en pastasås.
Fräs en hackad vitlöksklyfta i olivolja tillsammans med den strimlade falukorven. Tillsätt soppan och en liten burk stora vita bönor. Släng i ett gäng lättkokta broccolibuketter. Servera med ekologisk spagetti. Dögott!

Om jag överlever ska jag springa 4-minutersintervaller i mässan i kväll under ledning av Jonhed. Mitt distanspass i lördags snöade inne och istället blev det styrketräning i form av snöskottning i Lillån. I söndags sprang jag intervaller med ÖAIK i mässan och igår blev det lite återhämtning på löpbandet.

Det är stooort!

Äntligen fick Marcus Hellner vinna och dessutom efter att ha hjälpt Johan Olsson. Härligt! Min idol Anders Södergren offrade sig ännu mer och kom före skitgrisen Northug. Fantastiskt! Guld och brons.
Anders får min bragdmedalj. Elofsson gråter och uttrycker en hel nations känslor. Ingen kan prata för alla gråter.
OS-guuuld!
(Jag tror jag ska köpa ett par skidor på måndag.)

Snöskottning

Dagens distanslöpning blev ersatt av snöskottning hos dottern i Lillån. Ett riktigt jobbigt pass. Det var 12-13 grader kallt så jag hade ganska mycket kläder på mig och blev helt genomsvettig. Som det ser ut nu så blir det väl att åka dit i morgon igen och skotta. Tröstlöst.
Klubbens skiddag med tävlingar i både skid-O och vanlig skidåkning blev inställd. Det var tredje gången i vinter som klubben tvingats ställa in eller skjuta upp en ungdomstävling i skidåkning på grund av för mycket snö.

Titta det snöar

Titta det snöar. Allting är vitt, vitt, vitt.
Kan man genomgå någon form av terapi som förvandlar en från vinterskeptiker till snöälskare?
Det kan väl räcka nu, eller?

Orientering kan ju vara riktigt kul

Igår sprang jag Nattcupen, eller Vinterserien kanske det heter numera. Christer T hade lagt banor kors och tvärs genom Brickebacken, en terräng som passar mig bra. Vid första och andra kontrollerna fick man snöpulsa en bit in i skogen och det kändes att det tog på benen. Jag hamnade i rygg på en av landets bästa 50+ löpare och fick lära mig att man kan göra rakt på-vägval även på en sån här bana. På ett par ställen där jag skulle ha sprungit längre vägval och följt cykelbanorna sprang vi istället rakt ut på bilvägar. Sen gällde det att ta sig tillbaka genom snödrivorna och på ett ställe fastnade vi rejält i en översnöad taggig häck.
Jag tror jag ska vara med på de återstående deltävlingarna i nattcupen som efter vad jag har hört kommer ha liknande banläggning på vägar och cykelbanor.
I kväll sprang jag åtta kilometer på löpband och det var inte alls lika kul. På lördag blir det distans från Ljungstugan 11 00.

Det är skillnad

Sitter och tittar på tjejerna som springer 5000 meter på GE-galan. De håller 34-35 sekunder per varv och 2.50 på första kilometern.
När jag springer så jag tycker det går fort brukar jag hålla 47-48 per varv, alltså runt 4 minuter per kilometer. Men det är klart, jag tillhör ju inte världseliten och inte är jag från Etiopien heller. Visst är det kul att se duktiga löpare i aktion?

Från träning till mode - och nu matblogg.

Mitt förra inlägg gick i modets tecken.

Nu är det dags för lite matbloggande och svaret på den alltid lika intressanta frågan: "Vad åt du idag?"

Ja, det var inte stenålderskost och inte heller LCHF eller vad det heter när man bara äter fett.

Min middag var snarast ursvensk husmanskost, nämligen skånsk kalops med kokt potatis. Det skulle ha varit rödbetor till, men det hade jag inga. Råkost hade jag däremot, i form av morot, vitkål och röd paprika, men den kom inte med på bilden.

Till efterrätt blev det varma bär med honung och vaniljglass. Till glassen serverades kaffe i en mugg med texten "Snill gutt" som jag fick av min norska mormor när jag var i femårsåldern, eftersom jag var en snäll gosse redan då. I övrigt serverades genomgående vatten som måltidsdryck.

Vårtecken

1. Femtio meter torr asfalt i Hagalundsbacken var höjdpunkten på dagens distansrunda. Snöröjarna skrapar djupare nu och med hjälp av lite dagsmeja är snön och isen snart borta från cykelbanorna. Yes!

2. Snart dags för utomhuspremiär för nya skorna.

3. Om ytterligare några veckor är det linne som gäller.

100 procent surgubbe!

Så har jag då äntligen bestämt mig. I fortsättningen blir det inget mer träningsbloggande.
Läste på min dotters blogg att det är allt fler som bloggar om sin träning och jag vill inte vara en i mängden. Mode är inte heller så aktuellt för mig att blogga om. Inredning, nja. Shopping? Helst ingen shopping alls om jag ska betala själv. Och jobbet, det vill jag gärna glömma på fritiden.
Nej, det får bli surgubbeblogg för hela slanten, med kommentarer om alltings jävlighet. Kanske kryddat med lite språkligt gnäll och allmänt bättrevetande.

Eventuellt också en rad om barnbarnen. Två nätter i rad har jag vaknat mitt i natten av ett larm från en kombinerad ute- och innetermometer med klocka som jag har i köket. Har aldrig använt den som klocka och visste inte ens att den hade larmsignal. Det visste nog inte treårige Julle heller när han var uppe tidigt i söndags morse och lyckades ställa in larmet. Mitt problem är nu att jag bara vet hur man stänger av larmet, men inte hur man programmerar bort det. Så jag lär vakna igen i mitt i natten. Ja, ja så är det att ha barnbarn. Jag får väl slänga klockjäveln om jag ska slippa gå upp och stänga av larmet varje natt i resten av livet.

Förresten, det var helvila idag efter ett ganska tufft intervallpass i Mässan igår kväll, men det skulle jag ju inte skriva om.

Nu kom jag på det ultimata I-landsproblemet som drabbade mig stenhårt i förrgår. Jag tappade min guldklocka i golvet så glaset lossnade. Tungt!