Markaspåret de luxe

Orienteringstrött hoppade jag över Milans poängtävling i kväll. Men jag gillar att springa så jag hittade på en variant runt spåret.

Gör så här:
Jogga till backen vid 1200m, spring i ökande fart uppför den svaga backen till 1400m. Farten ska anpassas så att du kan genomföra sammanlagt 15 backintervaller utan att tappa fart. Har du pulsklocka så kan det vara ett riktmärke att pulsen ska öka ca 20-30 slag, i mitt fall joggingpuls runt 135 och högsta puls på intervallerna 165. Jogga tillbaka och upprepa två gånger. Nu har du gjort tre fina backintervaller. Jogga vidare till backen vid 3000m och kör 3 intervaller där. Vidare till backen vid 3800 m där du startar lite efter skylten och fullföljer hela backen tre gånger. De sista två backarna är lite brantare och kan kortas av till cirka 150 meter. Det är först den branta backen vid 4600 och därefter joggar du till starten och avslutar med tre gånger i den branta backen som inleder spåret. Avsluta med att jogga ett varv på korta spåret. Summan blir en mil om jag har räknat rätt, varav bortåt tre kilometer kvalitetsbacke fördelat på 15 intervaller.

Efter träningen käkar du några kravrussin och en halv banan och känner dig lagom motionerad. Senare på kvällen kan du göra som jag och ta dig två kabanosser med potatisgratäng, ärtor och kantarellsås. En öl går också bra, det tycker till och med tolvan på terräng-SM.

Bloggtrött - och orienteringstrött

Efter ett riktigt dåligt orienteringslopp i går, som dessutom gav skavsår på båda hälarna, kastade jag in handduken i dag. Var anmäld till Letälvsträffen, men när barnbarnen lämnade återbud så fick det vara.
Jag har en rejäl svacka i orienteringslusten just nu. Min orienteringsteknik begränsar sig till enkel planbildsorientering och det känns inte som jag kan komma vidare. Kanske är orientering helt enkelt för svårt för mig.
Det får nog bli en satsning på löpning ett tag framöver, särskilt inför Varvet 16 maj. Att springa rakt fram eller rent av följa ett färgmarkerat motionsspår klarar jag och det känns bättre att få bekräftelse på något som går bra än att utsätta sig för de ständiga besvikelserna efter orienteringsmissar.
Bloggandet lligger också lågt ett tag - vi får se om det tar sig igen.

Slirigt på terräng-DM

Löpning är en materialsport, särskilt för oss skonördar. Ibland har man nytta av sina lite mer speciella skor. Motionsspåret vid Skölvboslätt är belagt med grov träflis och obehagligt slirigt att springa på med vanliga asfalstsskor.
Då snörar man på sig sina engelska "fellrunning shoes" av märket Mountain Bear Gladiator och genast blir väggreppet bättre.

-"Jag är inte bitter", konstaterar segraren utom tävlan

Terräng-DM avgjordes på söndagen vid Skölvboslätt i Glanshammar. Almby IK har inte hunnit återinträda i Svenska Friidrottsförbundet efter det olycksaliga utträdet för några år sedan, så vi räknas inte i tävlingsklass och klubbens fem medaljer gick till andra löpare.
Läs mer på Mats blogg.
Resultatlistan finns hos Glanshammars IF.
Vi står sist i varje klass som motionärer, men om man tittar på tiderna finner man att vi hade en klasseger och en fjärdeplats i H55, andraplatser i H50, H65 och D55, tredjeplats i H35 och sjätteplats i H45.

Glädjer mig åt att min kära dotter Mina sprang bra på Premiärloppet i Skatås. Vi ser fram emot Varvet 16 maj.

Glest på startlinjen

Trenden håller i sig. De stora motionsloppen drar allt fler glada joggare, medan de små och mer tävlingsinriktade arrangemangen blir allt mindre.
I kväll avgjordes Örebro AIK:s halvmarathon och millopp på cykelvägar runt västra Örebro.
I det lilla startfältet på milen syntes bland andra Christer G från KFUM som kom tvåa på dryga 34 minuter och den nye chefredaktören för löpartidningen Runners World, Claes Runheim, som blev femma eller sexa.
Undertecknad kom bland de sista med 42.59 och får skylla på åldern. Sprang förbi bästa dam i min ålder och det brukar jag inte klara. Får vara nöjd med tiden även om man sååå gärna vill springa fortare.
Senast jag sprang den här banan var på ÖAIK:s milserie för ungefär tjugo år sedan på under 40 minuter. Men det gick på ren ilska. Jag hade sprungit Hällefors 3-dagars orientering och på den tiden var jag så kallad vuxennybörjare med ännu sämre orienteringsteknik än idag. Efter sista etappen, som gick en onsdag, åkte jag hem urförbannad efter tre usla orienteringslopp. Så kom jag på att en deltävling i milserien skulle gå samma kväll så jag åkte dit och sprang av mig ilskan.Dagens resultat

Två lugna dagar

Efter ganska mycket springande i påsk har jag tagit mig ett par vilodagar. Igår var det helvila och i kväll ett lätt ryggpass och bastu på RehabC. Jag hann med att hämta barnbarnet Julle på dagis och leka med honom ett par timmar. Kul som vanligt, han är nästan alltid på gott humör och får morfar att rycka upp sig.
I morgon har ÖAIK sin halvmara, alternativt millopp, i Karlslund och jag tänker springa milen. Men, eftersom man inte är föranmäld så kanske man backar ur. Vi får se vad orken räcker till.
Har just anmält sju herrar och en dam -veteraner- från Almby IK till Terräng-DM på söndag. Ska bli kul att se hur det går för oss i tävling mot löpningsspecialisterna.

(Håller på med studier nu från 7 april till 5 maj. 100% studier och 75% arbete, men det ska jag inte skriva mer om för det här är en träningsblogg. Det är intressant, men mycket att läsa.)

Orm gav gubbe löpsteg

Karlslundsskogen lördag. En äldre man med flackt löpsteg överraskades av att en orm korsade motionsspåret. Mannen lyfte instinktivt på fötterna och åstadkom minst två "stolta hjulliknande löpsteg" som friidrottstränarna brukar uttrycka det.
Ormen var dagens andra vårtecken. Det första var en citronfjäril.

Bortskämd orienterare väntar på resultat

Filipstad i går. Sprintbanan var ovanligt kort och lätt och gick bra för mig, men natten bjöd på hårt motstånd. Jag hängde med en grupp som måste ha innehållit de flesta i min klass. Vi passerade en kontroll som jag i efterhand tror var vår fjärde. Om man hade stannat upp lite där och läst in sig så hade ettan varit ganska lätt att hitta. I stället fortsatte vi, kom ut på ett skidspår och irrade runt i panik tills en av oss stötte på en kompis som visade var vi var. Paniken fortsatte vid tredje. Alldeles för många stigar och bäckar - och för många kockar som rörde i soppan.
Den stora frågan är nu; var är resultaten? Vi orienterare är bortskämda med snabb rapportering, men här finns inget och inte heller någon liten förklaring på hemsidan. Förmodligen är det det invecklade poängsystemet som gör att resultaten dröjer, men varför inte skriva en liten rad med en ursäkt och kanske en beräknad tidpunkt för när resultaten kommer?
Kartorna finns som vanligt på Mats blogg.

Fin dag för Filipstadsutflykt

Sol från en molnfri himmel. I eftermiddag bär det av till två tävlingar i Värmland.
Då är vi närmare Norge och det får mig osökt att tänka på Mats fjärde runda i Örebros bostads- och närområden. I min roll som språkpolis och bättrevetare vill jag uttrycka mitt stöd till professor Elias Werséns uppfattning att gatunamnet Glomman har sitt ursprung i Norges längsta flod Glåma. Så har jag fått lära mig redan som barn och eftersom jag växte upp i området, dessutom med en från Norge härstammande mormor, torde detta vara så nära sanningen vi kan komma.
Mats passerade mycket riktigt mitt barndomshem och besåg den skog där min orienteringsteknik grundlades. Det finns nästan inga höjdkurvor där, men däremot en hel del svårframkomlig sumpskog.
Bara ytterligare en upplysning. Det område man kommer till efter att ha sväng höger i Bondsättersskogen och passerat Vittvångs gård är, som Mats förmodar, en del av Marieberg. Som många andra mindre samhällen, till exempel Mosås och Adolfsberg, består Marieberg av två delar. En del har uppstått vid landsvägen på åsen och den andra vid järnvägen som har byggts på slätten en bit därifrån.

Karlslundsåsen rekommenderas

Tog en liten joggingtur på Karlslundsåsen i eftermiddag. Trots att det har regnat var stigarna fina. Jag höll mig mest på små barrtäckta stigar uppe på åsen, men femkilometersspåret var också torrt och fint. Våren har nått längre på åsen än hemma i Markaskogen.

Påskplanen reviderad

Jag hade anmält mig till Arosträffen på Påskafton, men Mats och Håstis fick mig att tänka om. Vi åker till Filipstad på Långfredagen och springer två etapper på den värmländska flerdagarstävlingen. (Som språkpolis bär det mig emot att skriva det vedervärdiga namnet) Det blir först en sprint sent på eftermiddagen och sedan en nattävling. Kul att testa. Påskafton får bli en vilodag och därefter Arosträffen med ett eller flera barnbarn på söndag.

Det var långt till Arkösund och Kolmårdskavlen. Jag trodde vi var framme när vi kom till Norrköping, men då var det fem mil kvar. Vårvädret hade ett tillfälligt bakslag och det var för svår orientering för min del. Kalle gjorde ett kanonlopp på första sträckan i vårt H180-lag.

I kväll har vi laddat inför Terräng-DM genom att springa fyra kilometer på Markaspåret i "nästan tävlingsfart" Det är fortfarande blött, lite isigt och allmänt tungsprunget på spåret. Mer sol behövs och kommer i veckan.

- "Nu vet vi vad Svartnatta betyder!"

Det var Fredriks kommentar till lagkompisen Ulf T efter att bådas lampor hade slocknat i går kväll. Fredrik hann bara starta innan lyset slocknade, medan Ulf nästa fullföljt sin bana när mörkret tog över. Så kan det gå. Våra andra två och ett halvt lag lag gick bra. Bästa placeringsplockning gjorde "andra halvan" av vårt halva lag. Det var Linn som numera representerar Ravinen som efter sin fars goda inledning plockade åtta platser.
Idag har jag varit publik på Startmilen. Det är ganska skoj att se andra löpa. Man blir sugen på att vara med, men samtidigt glad att man slipper slita. De springer ju så fort. Om jag skulle ha varit med och gjort ett riktigt kanonlopp på min nivå så hade det nätt och jämnt räckt till en plats i mitten av resultatlistan för 55-åringar.
Vilket kanonväder vi har. Riktigt värmande sol. Hoppas det håller i sig i morgon när det är dags för Kolmårdskavlen.

De lätta skorna-nu på förbundsstyrelsens bord

På dagens möte kommer Softs styrelse att diskutera en eventuell kommande regel som innebär att orienteringsskor måste ha en viss lägsta vikt.
Idén har hämtats från skidskyttet, där man har en gräns för lägsta vikt på gevären. Man har också tittat på hur frågan om redskapens vikt har hanterats inom friidrottens kastgrenar, där fusk med lättade redskap har förekommit.
Frågan har utretts av förbundets regelansvarige Primus Lirpa som kommer att presentera ett diskussionsunderlag för styrelsen i eftermiddag.

Coopertest igen - nu med ljud

Det finns olika sätt att fördriva tiden. En del av oss springer Coopertest, andra spelar in ljudet av sin Cooper S och lägger ut det på Youtube.
Och några av oss har till och med tid att skriva om detta på bloggen.