Det var Park Tour på förmiddagen och jag sprang efter barnbarnet. Över Mellringestaden hördes ropet; "Kolla kodiffran, Hilding!" Och H svarade lite vresigt "Ja,ja. Jag har 87." Som om han inte visste. Det är en av hans styrkor i orienteringen. Han har ju lärt sig redan som miniknatare att identifiera till exempel en bild av Nalle Puh eller ett päron för att veta att kontrollen är den rätta. Och så tjatar morfar om kodsiffror. Han som inte kan komma ihåg en siffra längre än två sekunder.
Jag kom just på lösningen. Man kunde ha kodord istället för siffror för oss ordnördar. Tänk om det stod "mjäll" istället för 42. Vad lätt det skulle vara att komma ihåg. Fast då skulle jag nog tappa koncentrationen genom att springa och fundera på vilken av ordets olika betydelser som åsyftades. Är det flagnande hårbotten? Eller kanske avses konsistens, som i "Fly mig några isterband, fröken! Men de ska vara mjälla." (Sten Broman)
Kom just tillbaka från en löptur runt Oset. Nu ska jag sluta svamla och dricka kaffe istället.
söndag 31 maj 2009
lördag 30 maj 2009
Utklassning och förnedring i sprint-DM
Karolina Karlsson, Almby IK, utklassade länets damer med en segermarginal på över minuten när dagens sprint-DM avgjordes i strålande sol. Hon höll huvudet kallt och lyckades genomskåda banläggarens finter på den välkomponerade banan som bjöd på såväl skogs- som stads- och parkorientering. Grattis Karro.
Förnedring var ordet för H55plus som började mycket bra och lyckades hålla flytet fram till 12:e kontrollen. Där hade den sluge banläggaren, Bosse G, lagt tre kontroller inom ett minimalt parkområde mellan några hus. Jag passerade den första och konstaterade i ögonvrån att det inte var rätt kodsiffra. Lite längre fram satt en skärm till och med det för H55:or typiska övertaggade hjärnsläppet sprang jag dit och stämplade utan att kolla kodsiffran. Fortsatte resten av banan i god fart och gick i mål i tron att jag presterat på topp. Svaret blev; felstämplat och total förnedring. Försmädligt särskilt med tanke på att min tid hade räckt till seger. Kommer jag någonsin att lära mig?
Det finns löpning och så finns det löpning. Jag joggade ner en sväng efter loppet och blev passerad av Per Sjögren som också joggade ner. Kunde konstatera att han joggar ner lite fortare än min egen tävlingsfart.
Förnedring var ordet för H55plus som började mycket bra och lyckades hålla flytet fram till 12:e kontrollen. Där hade den sluge banläggaren, Bosse G, lagt tre kontroller inom ett minimalt parkområde mellan några hus. Jag passerade den första och konstaterade i ögonvrån att det inte var rätt kodsiffra. Lite längre fram satt en skärm till och med det för H55:or typiska övertaggade hjärnsläppet sprang jag dit och stämplade utan att kolla kodsiffran. Fortsatte resten av banan i god fart och gick i mål i tron att jag presterat på topp. Svaret blev; felstämplat och total förnedring. Försmädligt särskilt med tanke på att min tid hade räckt till seger. Kommer jag någonsin att lära mig?
Det finns löpning och så finns det löpning. Jag joggade ner en sväng efter loppet och blev passerad av Per Sjögren som också joggade ner. Kunde konstatera att han joggar ner lite fortare än min egen tävlingsfart.
fredag 29 maj 2009
Dags för sprint-DM
OK Tylöskog arrangerar i Pålsboda. Som vanligt är det ganska få deltagare. Många orienterare tycker att sprint inte är "riktig orientering". Jag tycker det är kul. Bilden är tagen av Pecka Norman på förra årets sprint-DM i Hästhagen. Strax innan bilden togs var jag före klubbkamraten Anders R, men jag sprang till fel buskage trots att Anders hade ropat och försökt hjälpa mig.
Jag blev till slut tvåa efter svårslagne Tomas O från Askersund.
I morgon hoppas vi på framgångar för Almby IK. I H55 är nästan halva startfältet Almbylöpare!
torsdag 28 maj 2009
Förargliga åtta sekunder
Jag nådde min första målsättning på kvällens grabbhalva genom att gå under min tid från förra året som var 20.21. Slutade på 20.08 ikväll. Dessvärre missade jag nästa mål med åtta sekunder. Man vill ju gärna under tjugo. Klubbkamraten "Dr Skalpell" var inom synhåll,men ändå så långt borta. Han lyckades komma under den magiska gränsen och gick i mål på 19.58.
Övriga klubbkompisar var också nöjda med tiderna, men Håstis hade oroväckande ont i foten efter loppet.
Kvällens samtalsämne, "snackis" för er yngre, var det bristfälliga arrangemanget. Ingen visste riktigt var startlinjen fanns. Inga fållor fanns för olika startgrupper. Det helt skrattretande upploppet på gräs som korsar en liten bäck strax före mållinjen osv osv. Ett riktigt B-arrangemang som trots sina brister måste ge sköna slantar till arrangörerna. En orienteringstävling med sådana brister skulle inte få många deltagare nästa gång och tänk då på hur mycket svårare- och dyrare - det är att arrangera orientering. Färdiggnällt av H55:an, men skärp er gärna!
På lördag blir det sprint-DM och på söndag Park-Tour med Hilding.
Övriga klubbkompisar var också nöjda med tiderna, men Håstis hade oroväckande ont i foten efter loppet.
Kvällens samtalsämne, "snackis" för er yngre, var det bristfälliga arrangemanget. Ingen visste riktigt var startlinjen fanns. Inga fållor fanns för olika startgrupper. Det helt skrattretande upploppet på gräs som korsar en liten bäck strax före mållinjen osv osv. Ett riktigt B-arrangemang som trots sina brister måste ge sköna slantar till arrangörerna. En orienteringstävling med sådana brister skulle inte få många deltagare nästa gång och tänk då på hur mycket svårare- och dyrare - det är att arrangera orientering. Färdiggnällt av H55:an, men skärp er gärna!
På lördag blir det sprint-DM och på söndag Park-Tour med Hilding.
Snart dags för middag?
För många år sedan lovade jag min dotter Mina att jag skulle bjuda på middag om hon sprang 5 km fortare än jag. Hittills har jag klarat mig, även om jag har bjudit på ett antal middagar ändå, men nu börjar det brännas. I går sprang hon Blodomloppet i Gbg på 21.55.
I kväll springer jag Gubbhalvan. Om det går bra tar jag åt mig hela äran. Om det går dåligt skyller jag på ont i fotleden. Löparvädret ser dessvärre inte lovande ut. Det är kallt och blåsigt med risk för regn.
I kväll springer jag Gubbhalvan. Om det går bra tar jag åt mig hela äran. Om det går dåligt skyller jag på ont i fotleden. Löparvädret ser dessvärre inte lovande ut. Det är kallt och blåsigt med risk för regn.
lördag 23 maj 2009
"Vem springer tills man spyr?"
Så löd rubriken på ledaren i senaste numret av orienteringsrörelsens organ Skogssport. Det handlade om hur vi ska agera, eller inte agera, som ledare och föredömen för våra unga.
Idag har jag varit ett riktigt dåligt föredöme, genom att i handling besvara frågan. Jo, det var jag som spydde efter målgång i Hälleforsterrängen. Det har aldrig hänt förr, men det var ett riktigt jobbigt lopp. Jag har inte sprungit där förut och det var mycket mer kuperat än jag hade väntat mig.
Man springer två olika varv, det första är 5,6 km och det andra, och betydligt jobbigare, är 4,4. Jag blev förvarnad om att andra varvet skulle bjuda på längre backar, men lyckades inte lägga band på mig och spara tillräckligt med kraft.
Strax före 7 km kommer en låång och lönndryg slakmota som nästan tog knäcken på mig. Förutom att backen är lång så har man fri sikt hela vägen upp och den känns oändlig. Jag lyckades bita ihop, titta ner och tugga på med myrsteg uppför backen. Fick lite nya krafter när vi äntligen var uppe och gick om ett par gubbar på slutet. Avslutningen går på gräs inne i skidstadion och jag försökte mig på en spurt för att hålla undan för bakomvarande.
Det var nog spurten som gjorde att jag fick smyga undan bakom ett hus och spy. Förlåt alla ungdomsledare. Det var inte meningen och jag ska aldrig uppmana någon annan att göra så. Möjligen några av mina jämnåriga klubbkompisar i så fall. De kan behöva ta i lite hårdare.
Apropå inskolning var jag och barnbarnet Hilding i Markaskogen igår och sprang 2,4 km i jämnt tempo utan att stanna eller gå. Det är vår plan inför Blodomloppet. Om vi tränar på att hålla jämn fart och jogga hela vägen så räknar vi med att förbättra vår tid från förra året som var 42 minuter på 5 km.
På torsdag är det dags för Grabbhalvan och då ska jag försöka utmana min tid från förra året som var 20.21.
Veckans ord visar hur man kan förenkla språket på ett smidigt sätt. I stället för brandbilen, ambulansen och polisbilen kan man helt enkelt kalla alla utryckningfordon BRAMLISEN. Det är inte jag som har kommit på det utan Julius 2,5.
Idag har jag varit ett riktigt dåligt föredöme, genom att i handling besvara frågan. Jo, det var jag som spydde efter målgång i Hälleforsterrängen. Det har aldrig hänt förr, men det var ett riktigt jobbigt lopp. Jag har inte sprungit där förut och det var mycket mer kuperat än jag hade väntat mig.
Man springer två olika varv, det första är 5,6 km och det andra, och betydligt jobbigare, är 4,4. Jag blev förvarnad om att andra varvet skulle bjuda på längre backar, men lyckades inte lägga band på mig och spara tillräckligt med kraft.
Strax före 7 km kommer en låång och lönndryg slakmota som nästan tog knäcken på mig. Förutom att backen är lång så har man fri sikt hela vägen upp och den känns oändlig. Jag lyckades bita ihop, titta ner och tugga på med myrsteg uppför backen. Fick lite nya krafter när vi äntligen var uppe och gick om ett par gubbar på slutet. Avslutningen går på gräs inne i skidstadion och jag försökte mig på en spurt för att hålla undan för bakomvarande.
Det var nog spurten som gjorde att jag fick smyga undan bakom ett hus och spy. Förlåt alla ungdomsledare. Det var inte meningen och jag ska aldrig uppmana någon annan att göra så. Möjligen några av mina jämnåriga klubbkompisar i så fall. De kan behöva ta i lite hårdare.
Apropå inskolning var jag och barnbarnet Hilding i Markaskogen igår och sprang 2,4 km i jämnt tempo utan att stanna eller gå. Det är vår plan inför Blodomloppet. Om vi tränar på att hålla jämn fart och jogga hela vägen så räknar vi med att förbättra vår tid från förra året som var 42 minuter på 5 km.
På torsdag är det dags för Grabbhalvan och då ska jag försöka utmana min tid från förra året som var 20.21.
Veckans ord visar hur man kan förenkla språket på ett smidigt sätt. I stället för brandbilen, ambulansen och polisbilen kan man helt enkelt kalla alla utryckningfordon BRAMLISEN. Det är inte jag som har kommit på det utan Julius 2,5.
söndag 17 maj 2009
Tre tappra friidrottare..
representerade Almby IK i Göteborgsvarvet igår. Det passade bra att fira klubbens återinträde i Svenska Friidrottsförbundet med att springa världens största halvmara. Vi har inte varit med på varvet sedan -06 och räknades därmed som nybörjare och fick starta i startgrupp 17 av 20.
Totalt var cirka 54 000 anmälda, men det blev till sist 41 000 startande. varav 40 000 fullföljde.
Det är en väldigt speciell utmaning att försöka springa på en skaplig tid när man står i de bakre leden. Man kommer hela tiden ifatt nya långsammare löpare, som inte alltid håller till höger, så man får kryssa fram i ryckigt tempo. Jag tror trots allt att man har mest nytta av folkmassan, åtminstone om man nöjer sig med tider mellan 1. 40-1.50. Själv gick jag ut en liten aning för hårt och blev rejält trött de sista tre kilometerna, men sänkte min tid från förra varvet med ett par minuter till 1.39.22 som jag är helt nöjd med.
Klubbkompisarna Mina och Kalle var inte riktigt nöjda. Kalle har ju kondition och styrka så det räcker, men eftersom han bara har satsat på långfärdsskridskor och orientering så har han inte asfaltsvana i benen. Mina hade druckit för mycket vatten och tvingades köa i sex minuter vid en bajamaja.
Apropå kissnödig, så var det dummaste jag såg utefter banan en överviktig gubbe i min ålder som försökte kissa i en pappmugg medan han sprang istället för att stanna ett par minuter. Det hade han haft tid med.
Totalt var cirka 54 000 anmälda, men det blev till sist 41 000 startande. varav 40 000 fullföljde.
Det är en väldigt speciell utmaning att försöka springa på en skaplig tid när man står i de bakre leden. Man kommer hela tiden ifatt nya långsammare löpare, som inte alltid håller till höger, så man får kryssa fram i ryckigt tempo. Jag tror trots allt att man har mest nytta av folkmassan, åtminstone om man nöjer sig med tider mellan 1. 40-1.50. Själv gick jag ut en liten aning för hårt och blev rejält trött de sista tre kilometerna, men sänkte min tid från förra varvet med ett par minuter till 1.39.22 som jag är helt nöjd med.
Klubbkompisarna Mina och Kalle var inte riktigt nöjda. Kalle har ju kondition och styrka så det räcker, men eftersom han bara har satsat på långfärdsskridskor och orientering så har han inte asfaltsvana i benen. Mina hade druckit för mycket vatten och tvingades köa i sex minuter vid en bajamaja.
Apropå kissnödig, så var det dummaste jag såg utefter banan en överviktig gubbe i min ålder som försökte kissa i en pappmugg medan han sprang istället för att stanna ett par minuter. Det hade han haft tid med.
söndag 3 maj 2009
Morfar vill också bli buren
Idag var Julle 2,5 år med och skulle springa Miniknat i Zinkgruvan. Han skrek och fick bäras mellan de första kontrollerna. Så vill jag också ha det. Någon skicklig orienterare borde bära mig runt banan. Idag blev jag upphunnen av en av de bästa, men lyckades i alla fall inte bita mig fast utan tappade kontakten efter ett par kontroller.
Nu börjar uppvarvningen inför nervarvningen till Göteborgsvarvet 16 maj. Uppvarvningen avslutas med Kumla stadslopp på lördag och sedan inleds nervarvningen med orientering i Lindesberg på söndag.
Nu börjar uppvarvningen inför nervarvningen till Göteborgsvarvet 16 maj. Uppvarvningen avslutas med Kumla stadslopp på lördag och sedan inleds nervarvningen med orientering i Lindesberg på söndag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
