Finskor ledde svensk orienterare i fördärvet

Det är vackert i Östanbergshyttan. Vi sprang orientering där i kväll. Några sprang medan några av oss andra mest gick omkring och försökte förstå kartan. Jag bommade mest hela tiden, men en sträcka tyckte jag gick riktigt bra. Den avslutades med att man kunde följa en stor brant mot kontrollen och jag var helt säker på att skärmen skulle sitta där. Det gjorde den inte. När jag hade irrat runt där en stund kom en hel grupp duktiga orienterare, både damer och herrar från flera olika länsklubbar. Vi irrade tillsammans en stund. Klubbkompisen Hull klättrade upp en bit på ett berg och jag ropade till honom på gott närkemål: "Ha I tajen?" Men det hade de inte. Strax därefter hade någon lyckats knäcka gåtan och Hull ropade på mig.
En annan som hade det svårt var Kalle. han hade tagit fel innersulor. De specilautformade fotbäddar han använder i orienteringsskorna fick ersättas av ett par nya dito, avsedda för finskorna. Då kan det ju bara sluta med att man är ute länge.

Vätskebalansen återställd

Igår var det helvila som inleddes tillsammans med Julius vid Alnängsbadet och avslutades med öl vid slottet.

Det är varmt nu! "Synd å inte klaga", som gubben sa.
Orientering i kväll i Östanbergshyttan??

Svettigt i Storå

Jag sprang SSK-loppet i Storå igår, tilsammans med en handfull andra entusiaster. Tävlingsklassen Herrar 10 km hade lockat 29 löpare. Inte riktigt som Göteborgsvarvet.

Starten gick klockan 13 00 i stekande sol och banan bjöd på tuffa utmaningar på alla olika underlag från asfalt till skogsstig och med rejäla backar. Jag gjorde en tid som är respektabel för min ålder och vann ett utlottat pris; en grässax som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med eftersom jag bor i lägenhet. Jag kanske har någon gammal ryamatta att klippa eller också får jag klippa sommarskägget, det ordnar sig.

"Det var mig en liten ohängd gynnare!"

Fick just nya Skogssport i brevlådan och med den också Skogssportens Gynnare. För mig har alltid ordet gynnare betytt ungefär samma som "rackare", "odåga" eller liknande. Jag slog upp det i SAOB och mycket riktigt nämns den betydelsen som andra alternativ och illustreras med citatet i rubriken. Det är från Albert Engström.
Tänk så det kan vara. Skogssport tycker jag är ett lysande namn på orienteringsförbundets tidning, medan namnet Skogssportens Gynnare känns som en charmig kvarleva från det tidiga 60-talet.

Bråttom hem..

fick man från Krämplinge i kväll. De förgrymmade svidknotten var ännu mer på hugget och förstörde hela eftersnacket.

I övrigt ett litet fint arrangemang som vi tackar Fellingsbro GoIF för. Tänk vad bra det är att några eldsjälar tar på sig att ordna såna här träningstävlingar.
Kul att se hur allvarligt vissa seriösa orienterare tar det hela. Full koncentration och satsning som om det gällde SM. Och samma krav på kartan och banläggningen. Tänk om man kunde ta det på sådant allvar; då kanske man skulle göra bättre resultat.

Stig ledde rätt i Krämplinge

Det var dags för första deltävlingen i Fellingsbro GoIF:s tvåkvällars i går. Ett trevligt litet arrangemang vid Krämplinge.
Det gick inte så bra för mig. Började med att följa en rågång till första och upptäckte att rågången var förvandlad till ett kärr med öppet vatten. Sedan fortsatte det i den stilen. Sträckorna gick OK, men jag hade svårt att hitta kontrollpunkterna.
Det kändes ovant, men kul, att springa i skog efter all sprintorientering och asfaltslöpning.
Jag måste korrigera mitt förra inlägg. En klubbkompis, med det för en orienterare så passande förnamnet Stig, ledde mig på rätt väg vad gäller toalettsitsens äldre benämning. Det ska naturligtvis heta dasslock. Jag minns nu att man brukade berätta för mig om min farfars far att "han hade händer stora som dasslock"

Skithuslock var ordet för dagen

Igår funderade jag på att helrenovera mitt badrum för tvåhundratusen, men ångrade mig snart. Åkte istället förbi Jula och köpte ett nytt skithuslock för tvåhundra spänn, så nu är badrummet som nytt. På köpet fick dottersonen Hilding, 9 år, lära sig ett nytt ord samtidigt som han fick ta del av ännu en kulturhistorisk föreläsning av morfar. Grabben kände inte till ordet skithuslock. För honom hette det toalettsits.

Ett annat ord för dagen är självdistans. Vi körde stigdistans härom kvällen och det var trevligt, men det saknas distanspass i sommarens månadsprogram. Man får väl springa själv då, eller?

Glad midsommar.

Det tar sig, sa Pekka

Nu är bevakningen igång, med fina bilder och rapporter på Mattis Jukolablogg. Min kusin Katarina gjorde ett toppenlopp på startsträckan, tyvärr inte för Almby utan Mora.


Bild: Matti K

Frövi fick vara

Men var är orienterarenmattis rapporter från Jukola?
Jag struntade i Fröviloppet idag och kom just hem efter en löptur runt Oset. Det är otroligt fint där nu, med mycket vatten i dammarna. En svan var på väg ut i vattnet och alldeles intill svassade ulliga kalvar omkring i det frodiga gräset. Det får bli en cykelutflykt dit med Julius i morgon.
Nu hade jag tänkt mig en första rapport från Matti Kaarlomietta i Finland, men på hans blogg har man ännu inte lämnat Värtahamnen.

Lite basfakta

H55:ans förflutna har nu avslöjats offentligt. Han stod i rampljuset redan 1983, spastisk och utmärglad, i gul skjorta och röd bas.

Följ Jukola med Matti

Nu är klubbkamraterna i Finland, redo för stordåd i Jukolakavlen. Orienteraren Mats, eller Matti, som han kallas i vårt östra grannland, har utlovat Sveriges bästa rapportering på sin blogg.
Idag har jag varit på personalutflykt till Birka och i morgon väntar ett betygsmöte som jag inte ser fram emot.
Känner mig lite halvförkyld så vi får se hur det blir med träning och det planerade Fröviloppet på lördag.

Njutningsfyllda intervaller

Fick rycka in som tränare i kväll och uppgiften betod i att toppa formen på de klubbkompisar som ska till Jukolakavlen till helgen. Vi körde ett enkelt pass som inleddes med 2 km uppvärmning och några koordinationslopp. Därefter 12x 250 meter på spåret. För min del gick den första på 1.02 och därefter successiv sänkning till 53 på den sista. Vilan styrdes av pulsen och det stämmer ganska bra för mig att pulsen går ner från cirka 165 till drygt 130 på en minut.
Vi fick sällskap av två gäster; Iva från KFUM och hennes pojkvän som vi hoppas kunna värva till Almby IK.

Skönt att springa av sig lite misshälligheter (neutralt uttryck för en massa skit). Löpning är verkligen universalmedicin! Satsar på att öka på träningen en del nu fram till att orienteringssäsongen inleds med Hallands 3-dagars 11 juli.

Nu ska jag sluta springa

Marathon.se har lagt ut en liten omräkningsgrunka där man kan räkna ut hur fort man skulleha sprungit om man hade varit 25 år. För min del blev tiderna 17.06 på fem km, 36.42 på milen och 1.25.52 på halvmaran. Jag skulle alltså ha kommit på 17:e plats på Grabbhalvan och elfte på Startmilen. Så nu tänker jag sluta springa och i fortsättningen bara räkna ut vad mina resultat som 25-åring skulle ha räckt till i olika tävlingar.
Sanningen är att när jag var 25 sprang jag inte alls. Däremot sprang jag när jag var 35 och om jag minns rätt så var jag som bäst runt 39 på milen.
Det finns också en artikel på marathon.se som förklarar varför man blir sämre.

OK, nu glömmer vi förfallet och satsar på att bli bättre. I morgon blir det formtoppningsintervaller vid Ljungstugan under ledning av undertecknad. Förmodligen blir det 300-ingar i jämnt stegrad fart, men det kan bli något annat. Vi får se.

Heter det logistik?

Att rådda ihop en stressig Sommarlandssprint med barn och barnbarn så att alla är "på rätt plats i rätt tid med rätt utrustning" är nästan för mycket för H55:an.
Vi hade dock tur med vädret som var bättre än utlovat. Mysigast var att åka tåget med Julius. Han var trött redan innan och nickade till alltmer under resans gång. Nu har alla åkt hem till sig och den gamle får vila och tvätta sina träningskläder.

Gott om pokaler i Stjernsund

Efter några års uppehåll arrangerades åter det småtrevliga Stjernsundsloppet på en 6 kilometer lång cykelväg mellan Askersund och Stjernsunds slott. Startfältet var litet och prisbordet stort så både jag och Mina fick varsin ovanligt stor pokal på marmorfot. Jag kom fyra i M50 och Mina sjua i damklassen, som inte var åldersindelad.
Min tid blev 25.12 på min egen klocka. De officiella resultaten kommer väl så småningom.
Det blev ingen styrketräning i går. Jag hade glömt bort att det var dag före röd dag så när jag kom till gymet var det redan stängt. Helvila alltså och det är väl bra ibland.
I går kväll och i natt var det ett j-la liv här i huset. Två högljudda fester pågick samtidigt och plötsligt utbröt bråk och jag befarade att mina nya grannar ovanpå skulle kasta ut varandra från balkongen, så jag ringde polisen, något som jag aldrig tidigare har gjort. Det är inte så kul här just nu.Tredje gången på kort tid som jag har blivit störd av samma killar. Jag har bott här sedan 1999 utan att bli störd trots att det hela tiden har bott mycket ungdomar i huset.

Nu ska jag fortsätta med matsäcken till Sommarlandssprinten. Hilding följer fotbollsmatchen med stort engagemang och jag lyssnar lite förstrött.

Varför inga resultat, Arboga?

I går kväll sprang jag tredje etappen av Arbogas 3-kvällars och liksom flera andra missade jag grovt bara på en kontroll. Det var kontroll 16 på bana 2 och det skulle vara intressant att se tider på winsplits och inritningar på runoway, men var har arrangörerna gjort av resultaten och kartan? Vi orienterare är bortskämda med resultatservice och ett dygn är lååång tid.

I kväll körde jag en passande bana när jag fick springa HD16 på Park Tour vid Pettersberg. Jag hade tänkt springa min bana innan jag sprang U1 med barnbarnet, men det ville inte arrangörerna, så det slutade med att jag först skuggade Hilding och skaffade mig en bra översikt över tävlingsområdet. Därefter sprang jag alltså HD16-banan och det gick mycket bra. Och jag stämplade rätt!

Dåligt med distanslöpning den här veckan. Det får bli en sprintvecka. I morgon blir det lite styrketräning efter studentutsläppet och på lördag väntar Stjernsundsloppet med dottern Mina. På söndag drar vi iväg, barn och barnbarn, till Sommarlandssprinten. Det blir tidig väckning om man ska ta sig dit till åttatiden.

En frisk fläkt

Som omväxling till min torra gubblogg rekommenderas Johanna Bohlins expressiva kommentarer. Ni har väl sett Johanna? Boxaren som dök upp från ingenstans och representerade Sverige i Finnkampen för något år sedan. Kul att läsa.