Det är vackert i Östanbergshyttan. Vi sprang orientering där i kväll. Några sprang medan några av oss andra mest gick omkring och försökte förstå kartan. Jag bommade mest hela tiden, men en sträcka tyckte jag gick riktigt bra. Den avslutades med att man kunde följa en stor brant mot kontrollen och jag var helt säker på att skärmen skulle sitta där. Det gjorde den inte. När jag hade irrat runt där en stund kom en hel grupp duktiga orienterare, både damer och herrar från flera olika länsklubbar. Vi irrade tillsammans en stund. Klubbkompisen Hull klättrade upp en bit på ett berg och jag ropade till honom på gott närkemål: "Ha I tajen?" Men det hade de inte. Strax därefter hade någon lyckats knäcka gåtan och Hull ropade på mig.
En annan som hade det svårt var Kalle. han hade tagit fel innersulor. De specilautformade fotbäddar han använder i orienteringsskorna fick ersättas av ett par nya dito, avsedda för finskorna. Då kan det ju bara sluta med att man är ute länge.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Fortfarande omtöcknad av solstinget och den tuffa terrängen väljer jag att lägga in min rutt från kvällens utflykt (i runoway, å inte kan man mörka det värsta när man har GPS!). Jag vill gärna glädja mina kompisar som hävdar att det roligaste är att se kamraternas gigantiska misstag. Så, varsågoda! Vad sägs exempelvis om min lilla utflykt till mossen på väg til trean. Troligen letade jag efter vatten. Men OK, med två finskor som färdssällskap uppstod viss språkförbistring vilket försvårade navigeringen. Nöjd är jag ändå efter en trevlig skogspromenad som rensade lungorna efter förra veckans förkylning. Kvällens avslutning med bad och Stig som bjöd på kaffe och smörgås vid badplatsen i Järleån sätter ändå kvällen högt på topplistan.
Härligt! Jag skrattar gott åt både inlägg och kommentar.
Skicka en kommentar