Göteborg nästa

Idag har jag känt mig halvsjuk och hängig. Jag får såna ryck ibland, senast var den 22 oktober. Förmodligen kämpar kroppen mot förkylning. Ibland vinner förkylningen, ibland kroppen. Får se hur det blir den här gången.

I morgon bär det av till Göteborg och Finalloppet. Jag hoppas att meteorologerna har rätt för då blir det kanonväder.

Hörde just en av mina favoritrepliker på teve. Det är från en film av Wim Wenders:

"Livet är i färg, men jag föredrar svartvitt. Det är mer realistiskt"

Terräng-KM avgjort

Om jag fortsätter att förbättra mig så kommer jag att gå under 20 på Markaspåret före pensionsåldern. Det säger statistiken och som ni vet finns det tre sorters lögn; lögn, förbannad lögn och statistik.

I kväll sprang jag på 22 08. Förra året tog det 22 22 och för två år sedan 22 33. Nåja, det är i alla fall skönt att kunna springa utan att ha ont i ryggen. 

Statistiken visar också att jag inte kunde vara med alls under några år och 2002 hade jag över 15 minuter på 2,4-spåret. Som bäst tror jag att jag har gjort 21 och en halv för tjugo år sedan.

Segrare blev som vanligt Ann-Britt G med tre sekunders differens mellan gissad och verklig tid.

Nu ska jag titta på teve. Håkan Hellström ska ge lite Göteborgsstämning inför Finalloppet. 

Ni anmäler er väl till Göteborgsvarvet? Sista dag för garanterad plats är 31 oktober.

Nu höll jag på att glömma mitt fatala misstag. Jag har ju råkat kalla Blänkabacken för Blänkarbacken. (Undrar om det är rätt så eller om backjäveln heter nåt annat. Skit samma , jobbig är den.)

Som språkpolis måste man hålla uppe standarden - eller fasaden - så jag ska genast redigera tidigare inlägg.

Min dotter - en solviking!

Min kära dotter Mina har börjat träna med den anrika löparklubben Solvikingarna. Apropå poetiska klubbnamn så måste väl Solvikingarna ligga bra till. 

Jättekul att Mina har börjat träna löpning efter att ha legat lågt en tid. Egentligen har hon tränat på rätt bra, men mest inne på gym och löpband. Men nu har hon börjat utnyttja sina perfekta förutsättningar med löparspåren i Skatås alldeles utanför dörren. 

Vi har bestämt oss för att springa Göteborgsvarvet och Kalle är med. Hoppas på fler från Almby IK

"Bättre börda...

man bär ej på vägen, än mycket mannavett". Finländarna är kloka nog att använda det mest uråldriga av alla poetiska verkningsmedel; allitterationen. 

Mats har startat en omröstning om bästa finska klubbnamn och på hans toppfemlista är de tre första klubbnamnen klockrena exempel på allitteration. Om ni läser det här inläggets rubrik igen så ser ni ett exempel från den fornisländska ordspråkssamlingen Havamal. Rätt bra citat för oss orienterare, förresten. Fritt tolkat kan det betyda att det är bäst att hålla huvudet kallt när man är på väg någonstans, eller genom livet i stort. 

Allitteration innebär, om ni har glömt det, att flera ord börjar med samma bokstäver, i bloggrubriken b och m. Jämför med Vehkalahden Veikot, Angelniemin Ankkuri, Rajamäen Rykmentti. I det första klubbnamnet finns också det näst mest använda tricket som heter assonans och innebär att vokaler inne i ord är lika eller snarlika. (Ve.. Ve..) I det följande blir hela första stavelsen i båda orden ett "Ang"-ljud som fungerar som ljudrim.

Allitteration och assonans är vanliga i rubriker och reklamslogans. Bloggare använder dem flitigt i rubrikerna på sina inlägg. Ol-bloggaren Mats har t ex "Vem är vackrast", "Tisaren topp tre" och "Tji torsdagsträning" medan hans kollega h55plus kör med "Bygga hyllor och kasta kartor", "Tidens tand" och "Skön söndag".

Ursäkta, jag har nog varit ledig för länge - två dagar. Tur att man får arbeta igen i morgon. Men visst nej.. Jag har ju inga elever att terrorisera - bara tre långa dagar av sammanträden. 

Sen är man ledig fyra dagar igen och får springa Finalloppet och blogga om diverse viktiga spörsmål.

Vad borde Almby IK byta namn till? Almbybygdens Ankare? Almbyatleterna? Markaskogens Mäktiga Matadorer? Ljungvägens Ljungblixtar?

Engelska löparklubbar har också fina namn. Vad sägs om Holmfirth Harriers?

Kort långdistans

Kort distans är inte detsamma som kortdistans. Det vet vi som dagligen för en ojämn kamp mot särskrivningen. 

Idag blev det lite för kort distans. Vi sprang 12,5 kilometer, enligt planen ut mot Mark och en runda på Östra Almby FK:s gamla spår som bland annat bjuder på den legendariska Blänkabacken. En fin tur om än något kort. Jag har någon inbyggd avståndsmätare som gör att mina distanspass alltid hamnar strax under planerade 90 minuter. Det brukar bli mellan 75 och 85 och där hamnade vi även idag. Mats har lovat att lägga ut kartan under eftermiddagen.

På tisdag springer vi KM i terränglöpning på Markaspåret. De flesta av oss väljer nog 5 km. Tävlingsformen består i att gissa sin tid och den som kommer närmast vinner, men självklart springer man så fort man kan ändå.

Nu ska jag tvätta och äta fiskgratäng.

Bygga hyllor och kasta kartor

Arbetsdagen i Ljungstugan innebar för min del först hyllbygge med Håkan och Kalle och sedan kartkastning med Mats. 

Hyllbygget var för Håkan och mig ett sorts lärlingsprov. Vi vill visa att vi är värdiga att åka på lastbilsflaket som hantlangare åt Hull under O-ringen 2010, trots att "den ene är akademiker och den andre har tummen mitt i handen", som Håkan uttryckte det. 

Kartkastningen och -sorteringen i orienteringsförrådet ledde till att vinterns träningar är i stort sett klara. Vi hittade massor av bra överblivna banor och teknikövningar från tidigare år som vi kan återanvända.

I morgon 10 30 springer vi distans från Ljungstugan. Sannolikt ut mot Mark och en sväng på Hjälmarsbergskartan. Hoppas på bra väder och många deltagare.

Ni tänker väl vidare på Göteborgsvarvet. Anmälningsstoppet för garanterad plats är redan 31 oktober.

Som man ropar i öknen får man svar

Nu börjar det ramla in kommentarer på bloggen. Tack för det.

Det är rast här i Kapernaums salar och Sarons gröna ängder, så man har tid att slänga iväg ett inlägg. Förresten, om ni vill veta vad några av mina elever gör så besök Radio Virgo. Eller kanske mpb6.blogspot.com om ni inte är rädda för stavfel.

Det gror ett intresse för Göteborgsvarvet 2009 bland klubbkamraterna. Vad säger ni, ska vi slå till? Det är jubileum, så risken är att man blir utan plats om man inte anmäler sig snart. Mest intresserade hittills är Kalle och Mina. Hur många fler blir vi?

Kalle skulle gråta

Hoppas att ingen skvallrar för Kalle om hur vi förvanskade hans "På spåret"-parintervaller. Det behövs en mer bestämd ledare som kan peka med hela handen. Under min demokratiska ledning blev det ganska konstiga par i början, men konvalecenten Mats var på plats som åskådare och styrde upp det hela så de två följande intervallerna gick bättre. Med upp- och nerjogg blev det närmare nio kilometer, varav hälften kvalité. 

Kul hade vi, trötta blev vi och det var väl det som var meningen. På lördag arbetsdag vid Ljungstugan och på söndag 10 30 blir det ett skapligt intervallpass på stigar och grusvägar.

Förresten, jag tycker mig höra av klubbkamrater att de läser min blogg, men ingen orkar visst lämna en kommentar. Jag måste nog börja provocera och skriva elaka saker om folk för att få en reaktion och känna att jag finns till.

Mycket vila

Två dagars helvila efter Karlslundsloppet följdes idag av löpvila, alltså ett ganska lätt styrkepass på Örebro Rehabcentrum. I morgon blir det Kalles parintervaller "På spåret". På lördag är det arbetsdag vid Ljungstugan och på söndag ett skapligt distanspass.

Anmälde mig till Finalloppet i går. Det ska bli kul att prova på. Mycket folk och säkert tuffa banor i Skatås. Det blir förstås korta banan - 8,8 km för gamle H55plus. Mina är också anmäld.

Jag kände av något i halsen och var extremt trött på eftermiddagen. Hoppas man slipper bli sjuk som Mats. Han har inte ens bloggat på flera dagar.

Vikarie på torsdag

Jag jobbar i skolan, men inte som vikarie.

På torsdag 23:e ska jag vikariera som tränare. Det är Kalle som ska på något annat kulturellt evenemang och måste överlåta sin träning "På spåret" till mig. Jag har fått en lång och utförlig instruktion och ska verkligen försöka göra mitt bästa. Det är ju några dagar kvar så jag hinner läsa på. 

Hoppas bara att klubbkamraterna kommer och inte skolkar när de har vikarie.

Upp som en sol

Idag hade vi definitivt tur med vädret. Solen sken över Karlslundsloppet och gjorde att man inte kände så mycket av den kyliga vinden. 

Det är en lurig bana som börjar med en dryg kilometer asfalt, sedan diagonalt över gräs på Rosta gärde och vidare igenom Hästhagen. Första tre kilometerna är lättsprungna och mest utför och det är lätt att missa de små kilometerskyltarna. Det gjorde jag. Första skylten jag såg var vid tre kilometer och då hade jag 12 00, vilket är på tok för snabbt för mig, särskilt med tanke på att det är efter tre kilometer som den mer kuperade delen av banan kommer med ett par sugande backar. Fick försöka bita ihop. 

På sista kilometern blev jag upphunnen av en jämnårig löpare från södra Närke och försökte hänga med honom, men han gjorde ett rutinerat ryck med 100 kvar - inget att göra åt. 

Placeringen blev blygsam, men tiden 44 01 är bättre än senast jag sprang loppet för två år sedan. Målsättningen är 42 30 och den når vi nästa år. 

Klubbkompisarna Emil och Johan A placerade sig bra i sina klasser och fick fina priser. De har framtiden för sig, medan H55plus har sin bakom sig.

Olika sorters vila

Nu har jag lämnat tillbaka mitt barnbarn Julius till hans föräldrar. Han är nu drygt två år och har mycket mer hår än på bilderna på hans hemsida. 

Han har varit hos mig sedan igår eftermiddag. Hans föräldrar klagar ofta över att han vaknar så tidigt, ibland redan klockan fyra och oftast vid sextiden. Förra gången han sov över hos mig vaknade vi tjugo i tio! I morse blev det lite tidigare; åtta prick, men då hade han sovit sedan halv åtta kvällen innan. 

Dagens vila har varit vad jag kallar helvila, vilket innebär ingen löpning och ingen styrketräning. Den andra sortens vila är löpvila, som innebär styrketräning men ingen löpning.

Helvilan idag bestod av att jag försökte vila och lyssna på P1, medan Julius använde mig som terrängbana för sina lastbilar, eller tjatade om att han ville ha mat eller kakor. Ibland fick man växla om med att läsa ett par sagoböcker eller gå ut i köket för att se efter vad han skramlade med. Så förflöt dagen i helvilans tecken.

I morgon Karlslundsloppet med start 11 00.

En fin liten löptur

Vi sprang kvällens stigjogg enligt planen. Det blir fort mörkt nu, så det blev först en kort tur på stigar och sedan ut på grusvägen till kolmilan. Därefter avslutning på 5-kilometersspåret i ökande fart. Jag och Jonas M drog ganska hårt sista 3 kilometerna. Totalt blev det nästan 8 kilometer. Helt OK. 

Jag träffade gamla musikkompisarna Larsa och Köping som också sprungit ett pass i Markaspåret. Försökte få dem att komma med på klubbträning. Hoppas de dyker upp.

I morgon blir det ryggträning och sedan ser jag fram emot besök av Julius Rex. På lördag helvila inför Karlslundsloppet på söndag. Väderprognosen lovar kanonväder.

Stigjogg på torsdag; vad, hur och varför?

Torsdagens ena alternativ för almbylöpare är lugn stigjogg vid Ljungstugan. Vi börjar på mindre stigar så länge det är ljust nog och avslutar på spåret. Passet blir på 45-60 minuter och är tänkt som återhämtning efter 25-manna och 1500-meters KM. 

För min egen del blir det sista eller kanske näst sista passet inför Karlslundsloppet på söndag.

Alternativet för de som vill köra natt-OL är Hagaby GoIF:s nattbanor i Ånnaboda.

Tidens tand

...tär allt hårdare på H55:an. I dag var det KM på 1500 meter bana vid universitetet, eller GIH som vi urörebroare säger. Efter en uppryckning med två sekunder förra året från 5:46 till 5:44, dalade jag till 5:47. Provade att springa i Mountain Bear Gladiators och kanske var det det som kostade sekunder. ("Ja, och hur viktigt är det på en skala?") Jag blev dock klubbmästare i H55, endast slagen av Mats C som ju springer i en tio år yngre klass.

Eftersom det är av allmänt intresse har jag tagit reda på hur många fell runners i UK som springer i Gladiators. Det är faktiskt 3%.

Engelsk språkkurs

"Äntligen!" Nu har jag fått lära mig grunderna i orientering av 11-årige Alexander Lines. Hans film, med lillbrorsan Edward i huvudrollen, ger inte bara en grundläggande introduktion till sporten utan också bra glosor att kunna för oss som brukar vara med på JK. Inte visste jag att SI-pinnen heter "the dibber", förmodligen av "the dipper" eftersom man doppar den i kontrollenheten. 

Och glöm aldrig att kolla kodsiffran, alla ni som inte gjorde det på 25-manna igår. 

I övrigt (ännu) en träningsfri dag. I morgon och på onsdag blir det ryggträning. På tisdag är det dags för en av årets höjdpunkter; KM på 1500 meter. Torsdagen bjuder på två alternativ för almylöpare. Antingen månadsbladets lugna stiglöpning, tänkt som återhämtning efter 25-manna och 1500-meters KM, eller Hagaby GoIF:s nattbanor i Kilsbergen.

It´s only Orienteering, but I like it!

P S till mitt inlägg om 25-manna.

Vi hade inte ens tur med vädret

Spännande är det mest positiva ord jag kan komma på för att beskriva Almby IK:s 25-manna 2008. 

Dagen började med att en rad kommunikationsmissar upptäcktes. Först fick vi ett par sjukdomsavhopp och sedan visade det sig att startmannen i förstalaget inte ens visste om att han skulle vara med. Han var hemma i Uppsala och hade andra planer för dagen. Febril aktivitet vidtog för att lösa situationen och då uppdagades att inte heller startlöparen i andralaget var införstådd med sin roll. Han visste att han skulle vara med, men inte på förstasträckan.

Genom diverse heroiska insatser fick vi ut två lag i duggregnet och var på banan igen, men dess värre slutade det med felstämplingar i båda lagen. "Det är bara att bryta ihop och komma igen."

Innan vi lämnade tävlingen hade himlen blivit blå igen och allt var frid och fröjd.

  Det blir det Novembersprinten nästa gång och sedan börjar vi planera inför 2009 års kavlar. Heja ALMBY!

Jag hade nöjet att bli omsprungen i skogen av segrarlaget Haldens slutman Emil Wingstedt. Det gick fortare än kvickt. Jag hann se att det stod Halden på ryggen, sen var han borta. Det är alltid lika kul att tänka på att vi vanliga motionsgubbar faktiskt deltar i samma tävling och springer samma sträckor som världsstjärnor. 

   För övrigt gjorde jag min vanliga bom, den här gången på sjunde kontrollen.

P S Ryktet säger att bloggaren Mats C ska dra igång en cricketserie i Örebro. Varning.

Dåligt med träning idag

En fortbildningsdag om film i Arboga drog ut på tiden och gjorde att onsdagen blev en extra vilodag. Hade tänkt köra ett ryggpass på Rehab Centrum, men orkade helt enkelt inte. 

   I går kunde jag inte vara med på klubbträningen, men eftersom jag slutade skapligt tidigt så tränade jag ensam på Markaspåret. Jogg till 3 km där det finns en fin backe, en "lönndryg slakmota", som Wassberg skulle ha sagt. Den körde jag 10 gånger på 41-46 sekunder och avslutade med 2 km jogg på spåret. 

   Får se om jag ska ta ryggträningen i morgon eller om jag ska prioritera klubbens 25-mannaträning. Kanske köra både och? Jag vill i alla fall vara med på mötet efter träningen, äta Christinas mat och få reda på den "slutgiltiga" laguppställningen till på lördag.

Skön söndag

Jag är inte avundsjuk på de som sprang orientering i Hällefors i morse - bara lite.

Mats C slog till igen med en andraplats. Han avslutar sin tid i äldre oldboys på ett hedervärt sätt och är välkommen bland oss veteraner nästa säsong. 

Själv väntade jag ut ruskvädret och tog mig sedan ett rejält asfaltspass i höstsolen. 

25-manna på lördag.

Filmtips

Följ den årligen återkommande kampen mellan far och son i fell running.

Om inte om hade varit

Men nu är ju om och om man håller på och irrar runt på Axevalla hed i över elva minuter på en sträcka som borde ta runt fem, då blir det ingen bra placering. Jag får glädjas åt att mina klubbkamrater gjorde bättre ifrån sig. Resultat.

På det hela taget var det en trevlig tur. På hemvägen tätnade dimman och temperaturen växlade mellan två och nio grader. 

Nu blir det vilohelg, eftersom jag har en privat bojkott mot Hällefors OK på grund av deras tidiga anmälningsdatum.

Kanske ett distanspass på söndag om vädret är skapligt. Dammråttorna vädjar till mig att städa, men jag får se om jag får tid.

Massor av barn

Mats hade lagt ner ett rejält jobb på kvällens ungdomsträning. Bra banor med SportIdent på den kortaste och god uppslutning av barn från Almby IK och Östra Almby FK. Tänk om vi kunde få de flesta av dem att fortsätta med orienteringen. 

Själv fick jag äran att ledsaga min systerdotters söner Emil och Johan Alpberg och jag hade fullt sjå att hinna med runt den flera kilometer långa banan.

I morgon bär det av till Axevallanatta.

Nördkafé i Stockholm

Oftast är jag glad att jag inte bor i Stockholm, men ibland blir jag avundsjuk på deras utbud. Läste just i DN att man drar igång ett nördkafé på tekniska museet. 

Tänk om vi hade ett orienteringsnördkafé här i Örebro där vi kunde sitta och jämföra vägval, pulskurvor och GPS-klockor. Men visst ja - det har vi ju redan - i Ljungstugan och ute på tävlingarna.

Säsongen snart slut, men

Efter 25-manna börjar orienteringssäsongen lida mot sitt slut. Men först Novembersprinten i Mjölby för 20:e gången.

Fördelen med att säsongen är över är att man får tid att springa lite andra lopp. Själv har jag bokat in Karlslundsloppet 19 oktober. Loppet går på blandat underlag från motionscentralen mot Hästhagen och avslutas med en bit av motionsspåret. Det finns också en motionsklass på 5 kilometer som bara går på spåret. 

Nästa lopp blir Finalloppet 1 november i Skatås, Göteborg, där jag väljer den kortare banan på 8,8 kilometer. Hoppas att få med min dotter Mina som numera bor i Göteborg.