Det var Park Tour på förmiddagen och jag sprang efter barnbarnet. Över Mellringestaden hördes ropet; "Kolla kodiffran, Hilding!" Och H svarade lite vresigt "Ja,ja. Jag har 87." Som om han inte visste. Det är en av hans styrkor i orienteringen. Han har ju lärt sig redan som miniknatare att identifiera till exempel en bild av Nalle Puh eller ett päron för att veta att kontrollen är den rätta. Och så tjatar morfar om kodsiffror. Han som inte kan komma ihåg en siffra längre än två sekunder.
Jag kom just på lösningen. Man kunde ha kodord istället för siffror för oss ordnördar. Tänk om det stod "mjäll" istället för 42. Vad lätt det skulle vara att komma ihåg. Fast då skulle jag nog tappa koncentrationen genom att springa och fundera på vilken av ordets olika betydelser som åsyftades. Är det flagnande hårbotten? Eller kanske avses konsistens, som i "Fly mig några isterband, fröken! Men de ska vara mjälla." (Sten Broman)
Kom just tillbaka från en löptur runt Oset. Nu ska jag sluta svamla och dricka kaffe istället.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Nänä, fortsätt så, man kan inte få nog av det du kallar svammel. Jag tycker förresten att det där med kodord var en bra idé. Den kan vi väl köra på våra deltävlingar av nattcupen i vinter. Men det är klart, det blir nog svårt att få Ocad och Sportident att fatta.
Skicka en kommentar