Ban-KM gick om intet

Ett litet, men tappert gäng hade samlats vid Ljungstugan för att jogga till GIH och springa KM på 1500 meter. Tyvärr hade vi planerat fel den här gången.
Vi brukar ha ban-KM senare när friidrottarna har flyttat in i hallen. Nu var det fullt med KFUM-ungdomar på banan så vi fick jogga hem igen och köra ett kort snabbpass på 1,3-spåret. Ja, tuffa Ann-Britt körde förstås ett extra varv.
Vi återkommer med ban-KM i oktober och hoppas på ännu fler deltagare då, särskilt herrar.

P S Jag har just anmält mig till Göteborgsvarvet 2010, övertygad av dottern Mina. Det börjar bli fullt.

"Märk hur vår skugga...

märk Movitz, mon frere, inom ett mörker sig slutar. Hur guld och purpur i skovelen där, byts till grus och klutar."

Varför ska jag skriva om hur det gick på kvällens natt-DM, när Bellman redan har gjort det så bra och Cornelis har sjungit det så förnämligt.

Kalle var med i tävlingsjuryn i kväll och vi bestämde att hela tävlingen skulle strykas postumt från årets program och ersättas av Tarstaborgsrundan.

Unga löpartalanger

Jättekul att ha med ett par av klubbens unga talanger på gårdagen intervallpass. Träningsgruppen bestod av ungefär hälften 55+ och hälften 15-. Hanna och Elsa genomförde hela passet utan att verka trötta och det märks tydligt hur mycket fortare de återhämtar sig mellan varje intervall jämfört med oss äldre.

Kombipasset inleddes med 3 km uppvärmning och ett par koordinationslopp. Sen körde vi 8x30 sekunder i backe med joggvila. Så följde 10x30 sekunder slätlöpning med ståvila och till sist 3 km nerjogg och stretch. Ungefär 9 km, varav 3 km kvalité.

Hoppas tjejerna fortsätter att träna löpning. De kan bli hur bra som helst.

Tarstaborg rundad

Det är drygt att springa upp till den gamla fornborgen Tarstaborg. När man tror att högsta punkten är nådd finns det ytterligare en backe runt kröken. Men jag ska inte klaga, det är ju frivilligt och vilken underbar dag att löpa på.

Jag tog mig runt nio kilometer på cirka 43. 30, alltså ungefär samma tid som jag brukar kunna klara på milen under gynnsamma banförhållanden.

Det är små stigar med en hel del rötter och sten och däremellan lite mjukt och geggigt. Med andra ord ett perfekt terränglopp för orienterare. Synd att inte fler har upptäckt det.

Kalle var också nöjd och hade en hel del klubbanslutna slätlöpare efter sig i resultatlista. (Listan kanske publiceras så småningom, det brukar ta några dagar för löpningsarrangörerna. Vi orienterare är rejält bortskämda med att kunna gå in och se fullständiga resultat med sträcktider efter bara några timmar.)

Tarstaborgsrundan? Självklart!

Inga orienteringstävlingar på programmet i helgen. Det är arbetsdag vid klubbstugan på lördag, men jag kommer att prioritera barnbarnet om han vill vara med på fyrklöveravslutningen i Garphyttan.

På söndag är det dags för det anrika terrängloppet Tarstaborgsrundan i Pålsboda med start 11 00. Kom dit! Det är ett lopp som passar perfekt för orienterare. Små stigar och varierande kupering.

Och på söndag eftermiddag är det dags för ett hösttecken; husvagnen ska in på vinterviste.

Apropå resa; man kanske skulle åka till Kina...

och gifta sig?

Nu är nog gubbarna arga

Jag missade H50-plusarnas snack efter Nattugglan, men jag kan tänka mig hur det lät: "Det var ju bara terränglöpning. Jävla löparbana. Ingen riktig orientering."
För min del var det en ganska passande nattbana, men jag lyckades ändå missa flera minuter, dels på kontrollmissar och dels på väldigt långa rundningar. Rätt kul ändå, även om jag har varit med om roligare banor på Nattugglan. Varför använder man inte norra delen vid Ekersmon oftare?
Mitt största misstag var när jag undvek att hänga på slutsegraren på bana 2, den lovande junioren Erik L. Jag visste att han skulle starta två minuter efter mig och eftersom jag vet hur fort grabben springer blev jag förvånad när det dröjde ända till fjärde kontrollen innan han kom ikapp. Jag hängde efter en bit, men försökte sen göra ett smartare vägval sista biten mot femte. Det var inte smart. Jag missade minst två minuter, medan Erik var sträckbäst. Jag borde helt enkelt ha följt efter honom så länge jag orkat.

H55plus för snabb för fotografen

Två stafetter har avverkats i helgen. Vi började med att komma tvåa i H56 på DM, viket vi inte var helt nöjda med eftersom vi vann förra året.
Idag var det dags för 5-mannastafetten och Almby IK mönstrade hela tio lag. Jag sprang första sträckan och var enligt fotografen Orienterarenmats "för snabb för att fastna på bild."
Min kära dotter Mina fastnade dock. Lägg märke till hur KFUM-löparen försöker se vilken kontroll hon har som första.
Fler bilder på de förstasträckslöpare som var tillräckligt långsamma för att fångas av kameran finns på Orienterarenmats Picasasida.

Men när man tittar efter ordentligt så finner man att den vindsnabbe egentligen var ganska långt bak i fältet i början. På bild tre mellan löparna från OK Tylöskog och Askersunds OK syns h55plus bildsköna feja.

The Good The Good and The Good

På lördag är det dags igen. Robban, Hull och jag ska försvara vår DM-titel i H56. Förra året skojade jag till det och kallade oss The Good The Bad and The Ugly, men problemet är ju att ingen av oss är ful och ingen är dålig. Bra är vi alla tre och dessutom jäkligt snygga. Vi får helt enkelt byta namn. Vi kan kalla oss Trio med Bumba, men vem är Bumba? Eller De tre musketörerna? Golden Boys? Vinna ska vi hur som helst oavsett lagnamnet.