Det är drygt att springa upp till den gamla fornborgen Tarstaborg. När man tror att högsta punkten är nådd finns det ytterligare en backe runt kröken. Men jag ska inte klaga, det är ju frivilligt och vilken underbar dag att löpa på.
Jag tog mig runt nio kilometer på cirka 43. 30, alltså ungefär samma tid som jag brukar kunna klara på milen under gynnsamma banförhållanden.
Det är små stigar med en hel del rötter och sten och däremellan lite mjukt och geggigt. Med andra ord ett perfekt terränglopp för orienterare. Synd att inte fler har upptäckt det.
Kalle var också nöjd och hade en hel del klubbanslutna slätlöpare efter sig i resultatlista. (Listan kanske publiceras så småningom, det brukar ta några dagar för löpningsarrangörerna. Vi orienterare är rejält bortskämda med att kunna gå in och se fullständiga resultat med sträcktider efter bara några timmar.)
söndag 20 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag ämnar hänga på nästa år.
Skicka en kommentar