DM-guld, DM-guld, DM-guld

DM-guld, DM-guld, DM-gu-uld.....osv

Fyra guld till Almby i dagens DM i sprintorientering:
Linnea Bodin D10
Johan Alpberg H10
Mats Carlsvärd H45
H55plus H55

Sträcktider H55

Grabbhalvan, sprint-DM och England

Efter värmen i Göteborg bjöd Örebro ikväll på perfekt löparväder. Svalt och skönt, med lite medvind i början. Jag fick syn på Mats efter första kilometern och höll honom i sikte fram till trekilometersmarkeringen. Då kände jag att vi började sacka så jag gick om och kom tillbaka under fyraminuterstempo. I mål visade min klocka på 19.45, vilket skulle innebära personligt rekord på 5 km i "modern tid". I resultatlistan hade jag 19.38, så även om nog banan var lite felmätt så låg jag precis under drömgränsen 20 minuter.

Kan inte några orienterare hålla kurs med löparklubbarna så att de lär sig 1. att mäta banan rätt. 2. att få ut resultaten snabbare. Efter en orienteringstävling kan man inom någon timma hitta samtliga resultat från massor av olika åldersklasser, inklusive varje löpares sträcktider, dvs löptiden mellan varje kontroll. Vad är det som tar sån tid med att få ut resultat från en liten 5-kilometerstävling?

På lördag väljer jag sprint-DM i orientering före Hälleforsterrängen.

Och nu har jag bokat resan till England som jag sparade ihop till genom att köpa en billig fåtölj. Fredag 11 juni bär det av till Rochdale Harriers 3-dagarstävling. Första etappen är 6 miles på asfalt, som jag dessvärre troligen kommer att missa på grund av sen ankomsttid. Därefter följer en andra etapp på blandat underlag och en avslutande fellrunning med kraftig kupering på gräsbevuxen hedmark. Start och mål vid puben The Brown Cow i Norden, Rochdale. 3 Day Event

Synd å inte klaga, sa gubben...

Länge, länge är det för kallt och så plötsligt...
Nu har man väntat på värmen så länge och så kommer den precis till starten på Varvet. Jag är normalt inte särskilt känslig för värme, men idag kom den som en klubba efter halva loppet. Motivationen tog slut. "Varför håller jag på med det här?", var frågan och så gick "beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över"(Hamlet).
När mina döttrar var yngre och elakare brukade de säga att jag hade "bonnbränna", eftersom jag var solbränd på armarna, men inte på övriga kroppen. Bilden ovan föreställer "löparbränna" och avtrycket på min axel efter vårt nya linne.

Hur svårt kan det vara?

Idag skulle jag prova ett upplägg enligt följande: 2 km uppvärmning, 2 km i tröskelfart, som i mitt fall borde vara ca 4 45/km. Därefter 5 km nära tävlingsfart, dvs 4 30 och så avsluta med 2 km nerjogg.
Vädret var inte inbjudande med kallt regn och uppmjukat underlag på Karlslundsspåret. De 2 km i tröskelfart gick naturligtvis för fort, runt 4 35, vilket bidrog till att de 5 följande gick saktare än planerat. Alltihop gick i ungefär jämn fart runt 4 40. Helt OK träning, men än en gång visade det sig hur svårt det är att springa lite saktare i början.
I morgon lite orientering och sedan är det bara en vecka kvar till Varvet.

Dagens dilemma...

Efter en dag med jobb och universitetsseminarium var det dags att bestämma sig. De tre alternativen var; Glanshammars terrängserie, 6x1000 meter intervaller eller en kväll i nya fåtöljen med kaffe och banankaka.
Det blev intervaller. Vila fick jag göra efteråt.
Varvet närmar sig.

Loppisfynd spar pengar till löparresa

Jag har sedan en tid funderat på att köpa en ny fåtölj. Har haft en IKEA-standardmodell i några år och den är varken skön att skåda eller att sitta i.
Min plan var att för första gången i mitt liv investera i en märkesmöbel och tankarna gick i riktning mot en Lamino, en klassiker från Svenssons i Lammhult som man kan få för cirka 7-8 000, eller kanske för 5 000 begagnad på Blocket. I går kväll ringde min rara dotter Tove och ville ha med mig på en gatuloppis i grannskapet.
Trots att jag hade avsatt dagen till städning så hängde jag på och efter bara några minuter såg jag fåtöljen som sparade in nästan hela slanten. För några hundringar fick jag en proffsigt omklädd och upputsad fåtölj som är mycket bekväm och passar perfekt i mitt enkla hem.
Mellanskillnaden, låt oss säga 6000, lägger jag nog på en resa till Yorkshire med deltagande i ett par fellraces i början av sommaren.
Det räcker nog till en öl efter loppen också.

Igår tog jag ett återfall i orienteringen. Sprang en öppen bana på Tisarträffen. Det gick OK, men det känns att fotlederna är ovana. Man småvrickar sig hela tiden. Idag blev det ett enklare pass, 24 kilometer i 6:15 fart. Sista långpasset inför Varvet.

"Almbyfarbrorn" slår till igen!

Ikväll var det Parkserien i Mellringe. Jag var där med barnbarnet och efter att ha följt honom, eller "skuggat" som vi orienterare säger, skulle jag själv springa Öppen klass på H16-banan.
När jag kom till startplatsen var alla kartor och SI-enheter borta. Starten hade helt enkelt stängt trots att de hade föranmälda löpare till Öppen klass. Jag fick, lite lätt irriterad, jogga tillbaka till målet och fråga hur arrangörerna hade tänkt. Det slutade med att en dam sprang med mig till startplatsen med startenheten i handen, så att jag fick starta på rätt ställe.
Loppet gick i rasande fart och sen fick man stå i kö för att läsa av tiden efter målgång. Arrangörerna undrade om alla löpare hade kommit i mål och en yngre dam bakom mig sa: "Ja, det är väl den där Almbyfarbrorn som startade sist som kanske fortfarande är ute", varvid jag vände mig om och sa: "Det är jag som är Almbyfarbrorn och jag är i mål."
Jag menar, gubbe brukar jag kalla mig själv och mina jämnåriga, men "farbror"?

I morgon kommer våra nya löpartröjor, på lördag blir det kanske lite orientering i Hallsberg och så ett rejält långpass på söndag. Sen ska man vara redo för Varvet.

Tuffa tag på korta terräng-DM

Almby IK tog två medaljer när Närkes DM i terränglöpning över 4000 meter avgjordes i Sandvad på onsdagskvällen. I damernas huvudklass spurtade Karolina in på en hedrande bronsplats, medan Thomas tog silver i M55. Håstis gjorde ännu ett bra lopp i den hårda M35-klassen. K-G gjorde en extra värdefull insats för klubben genom att säkerställa vårt tremannalag efter Mats sena återbud. Trots att K-G upplevde sig vara i dålig form sprang han på ett respektingivande sätt och spurtade till synes oberörd i mål i sin nya klass M60.

Kvismaredalens IK arrangerade och bjöd på bra bana och gott kaffe. Fler orienterare borde ta chansen att prova terränglöpning, där skogssteget kommer till sin fulla rätt. Ny chans på långa DM i höst!