Gott Nytt År

Gott nytt 2009 önskar Thomas och Julius.

Ingen Skinksmälta för min del

Idag hade jag ritat en lång och fin bana på två gamla kartor över Sörby- och Bondsättersskogen. Dessvärre kände jag mig småfebrig och allmänt hängig redan i går, så det blev ingen löpning för mig.
Glädjande nog gick alla de uppkopierade kartorna åt. Vi gästades av en familj från Hagaby som har flyttat in nära Ljungstugan. Hoppas de kommer fler gånger. Det är alltid roligare ju fler man är på träningar och vi ser gärna orienterare från andra klubbar på våra träningar.
Jag skulle ha haft en andra version av mitt PM till Historia B klar nu, eftersom den ska skickas in i morgon bitti, men har inte full koncentrationsförmåga.

Förresten! Jag kommer att sitta kungligt på tävlingarna i fortsättningen. Fick en riktig önskejulklapp; en walkstool.

God Jul på vinterns ljusaste dag

Efter många dagars gråväder sken solen på oss idag när vi lufsade en runda för att fira Thomasdagen. Rundan kan man se hos Mats.

Sen sist har det blivit ett par korta ryggpass på Örebro RehabC och en trevlig tur med pannlampa i torsdags. Den har Mats också dokumenterat på sin blogg. I samma inlägg avslöjar han att han äter grisfötter frivilligt- ja, han tycker de är goda. Tänk så olika vi kan vara och tur är det.
"Ursäkta, har ni grisfötter?" "Ja, det har vi" Är det inte svårt att gå då?" Såna skämt tycker man är roliga i Göteborg, särskilt en kille som heter Henrik.

Närmast på programmet står ännu ett ryggpass i morgon, sen blir det kanske lite vila fram till Juldagens förmiddag då jag och dottern Mina har planerat in ett joggingpass. På annandagen går sista etappen i AOK:s julserie och den 28:e är det dags för min årliga "Skinksmälta", som troligen blir en rätt lång orienteringsbana med punktorientering, alltså inga kontrollmarkeringar utsatta.

God Jul önskar 530103.

Intervaller och Juliuspepparkakor

Gårdagens intervallpass var tvåhundringar i stegrad fart. Jag försökte hålla igen, men blev provocerad av chefen för Månadsbladet till att springa den tjugotredje intervallen under 35 sekunder. Sedan fick jag ge upp. Det känns en del i höftryggen idag.

Egentligen skulle jag ha gått till Rehab C i kväll, men jag fick trevligare sysselsättning. Barnbarnet Julius kom hit och vaktade mig och vi bakade grabbpepparkakor. Vi är båda typiska för vår ålder. Tvååringar och femtiofemåringar har dåligt tålamod och då finns det bara ett sätt att baka pepparkakor på. Man köper färdig deg, i mitt fall från bageriutbildningen. Sedan rullar man den så att den blir ungefär dubbelt så lång och lagom tjock. In i frysen med den en stund och så bara att skiva med en vass kniv och grädda i fem minuter. God juldoft i köket och goda "hembakade" kakor.

Idag började min delkurs i Historia B; "Medier och politik i samtidshistorisk belysning". Vi ska ha ett färdigt utkast till PM klart på måndag och sedan en slutgiltig version inlämnad senast 8 januari och examination 12 januari. Det blir en Jul i läsandets och skrivandets tecken. Förresten "samtidshistorisk belysning" måste väl vara en sån där pannlampa som Kalle har köpt? Eller är den framtidshistorisk? Min egen lampa är forntida, men just nu är batteriet nyladdat för PISK (Pannlampa I SKog) i morgon kväll. Därefter ryggträning på fredag och lätt distanslöpning på min namnsdag 21 december.

Bloggtrött?

Det har stått stilla här ett tag. Kanske börjar jag bli lite bloggtrött.
Sen sist har Vinterserien natt sprungits i lätt hemmaterräng. Det passade bra både för kroppen och självförtroendet. Jag hade förmånen att ha samma gaffel som en riktig elitlöpare, Weine F, och hade förstås stor nytta av hans sällskap.

I lördags sprang några almbylöpare som planerat en liten tur som följdes av lussekaffe. Det blev inget luciatåg i klubbstugan i år, men ett trevligt vuxenfika.
Sedan följde Julserien i Arboga på söndagen och där gick det uruselt. Efter flera mindre missar kom en kontrakurs från sjunde kontrollen. När jag väl insett att jag var på väg åt helt fel håll, valde jag att springa runt på stig och fick mer än en kilometer omväg.

Ryggen är bättre. Den här gången har jag valt att inte söka någon behandling, utan bara dragit ner lite på träningen och legat lite extra mycket i Svenska Hälsobänken. Det har tagit ungefär en månad att successivt bli bättre. I kväll ska jag prova att springa intervaller i mässan, efter att ha missat flera gånger på grund av ryggont. Hoppas det går bra.

I morgon börjar min nästa delkurs i Historia B på universitetet. Det blir heltidsstudier under jul och nyår, med examination 12/1. Vi får se hur det går med bloggandet.

Sanningen bakom bilden

"Vad är det för medalj du har i ett band runt halsen? Och är det en prischeck du håller i handen?" Mina läsare (ähh..) har en del frågor om min presentationsbild.
Sanningen är att den är tagen efter målgång i Medzinarodny Maraton Mieru, vilket ju som ni vet betyder Internationella Fredsmarathon, i Kosice i Slovakien. Loppet är Europas äldsta och världens näst äldsta marathon - det äldsta är Boston Marathon.
Medaljen är naturligtvis guld och det jag håller i handen är också "guld". Det är inte prischecken utan snarare "tjecken", nämligen den öl man bjuds på - om man vill - när man köar för att lämna tillbaka tidtagningschipet. Man får välja vatten om man vill - det är ett civilicerat land.

Här kommer ett par bilder från loppet. Först segraren vid målgång och vid prisutdelningen då han släpper en duva som en symbol för fred. Och så h55plus, som kom i mål strax efter segraren.

H55plus alltmer senil

Sitter här och väntar på resultat från Arbogas julserie.
Undrar om jag var där, förresten. Jag kanske minns fel. Om jag minns rätt så hade jag glömt både SI-pinnen och kompassen, så jag fick hyra en pinne och låna en barnkompass av Hallberg.
Själva loppet gick bra, men jag glömde ta sträcktidslapp innan jag lämnade tillbaka hyrpinnen.
När jag kom hem upptäckte jag att orienteringsskorna blivit kvar i Arboga. Tur att man ska dit igen nästa söndag.

Veckan bjuder på fortsatt ryggrehab och sedan vinterserien i Almbys regi på onsdag. Möjligen en nypremiär i mässan på tisdag om ryggen tillåter. Men jag kanske glömmer bort alltihop.

The Good The Bad and The Ugly

Kunde inte motstå att publicera ett minne från stafett-DM 2008. Segrarlaget i H56.

"Hang’em high"

Dagens träning blev lite uppvärmning och ryggövningar varvat med hängning i Svenska Hälsobänken. För säkerhets skull hängde jag mig två gånger. Annars kan det ju gå som när de försökte hänga Clintan.



Eftersom jag ändå håller på med larviga associationer och dessutom just har kommit på hur man lägger in grejer från Youtube direkt i bloggen så kommer en låt till på temat "Upside Down".



I morgon blir det nog en extra hängning för säkerhets skull och så på söndag andra deltävlingen i Arbogas Julcup.

"Varför är stigarna så blå?"

Igår sprang jag Vinterserien i Karlslund. Hade bestämt att ta det lugnt och lyckades fullfölja den tanken ganska väl. Jag inledde med att hänga mr Hull till första kontrollen. Sen drog vi rakt på istället för att runda på stigar och tog tvåan ganska bra. Där skildes våra vägar på grund av olika gaffling och jag blev ensam. Det flöt på i lugnt tempo med mycket imma och regn på glasögonen. Ett tag hade jag sällskap av en tisarlöpare, men så missade jag lite på tolfte och blev ensam igen. Därifrån tog jag ett stigvägval utmed Grävevägen och den stigen borde, liksom flera andra stigar denna kväll, vara ritad med blått. Hela stigen var täckt med en decimeter isvatten.

Jag avslutade med att missa flera minuter på näst sista kontrollen. Stressad helt i onödan som vanligt. Mats har lagt ut kartan.

Ryggen blev bättre under loppet, men i dag är det inte så värst. 

I morgon ska jag gå och hänga mig - i Svenska hälsobänken.

Dålig - och bra

Orientering är en klurig sport. När jag är som bäst på att springa går det ofta dåligt. Däremot, som i söndags, när jag har så ont i ryggen att jag knappast kan resa mig från fikastolen efter loppet så blir resultatet skapligt. Jag var till och med före namnkunniga löpare som Hull, även om det var knappt, och Robertsson.

Ryggen strejkar vidare så det blev inga intervaller i kväll heller. Har satt batteriet på laddning för att göra ett lugnt pass med fokus på orienteringsmomentet i morgon kväll i Karlslund.

"Damn, we´re in a tight spot!"

En av mina favoritrepliker från bröderna Coens "O Brother, Where Art Thou?".

På svenska skulle det nog bli "Jävlar, nu ligger vi risigt till", eller på ännu äldre svenska "Attans, nu är det förkylt". Och förkylt är just vad det är här just nu. Blir alltså inga intervaller sprungna i morgon, vilket det i och för sig inte skulle ha blivit ändå eftersom jag ska belönas med guldklocka för min mångåriga insats i kommunens tjänst. 

Träningsbloggen återupptas i samband med nästa träning. Förhoppningsvis på torsdag med Mats SI-intervaller.

Vi gjorde halt..

vid Ljungstugan efter en trevlig runda på 14 kilometer. Det var inte så halt som jag hade befarat och ingen blev halt. 

Jag försökte öka farten successivt mellan nio och tolv kilometer, men det blev lite halvhjärtat. Pulsklockan bleknade, förmodligen slut på batteriet, så jag hade ingen tid - och vad värre var - ingen puls. 

Sträckan var ungefär 14 kilometer och tiden 1.25.

Kanske blir det ett litet ryggpass i morgon och sedan intervaller i Mässan på tisdag.

Varning för halt väglag

I morgon söndag träffas vi vid Ljungstugan i god tid för distanslöpning som börjar 10 30. Jag har lite bråttom så starten går senast 10 35 och det blir som mest 90 minuter löpning för min del, men andra får gärna fortsätta en stund till. En enkel vattenkontroll kommer att finnas, men ta gärna med vätskebälte.

På grund av snöfallet får vi kanske modifiera rutten. Jag hade planerat en tur till Solfjädern via Sörbyskogen och Sommarro med återfärd i stegrande fart längs Glomman. Det kanske är halt på asfalten och i så fall försöker vi springa så mycket som möjligt på stigar, annars kanske man blir halt. Väl mött.

Guldklockevinnaren 2008 alias h55plus

H55plus får guldklocka

Läste just på Mats blogg att Johan Runesson är nominerad till Na:s guldklocka. Rösta på honom.

Det är redan avgjort att undertecknad kommer att få guldklocka på tisdag. Utmärkelsen delas ut under högtidliga former på Hjalmar Bergmanteatern.

Ja, det är visst några till som får utmärkelser den kvällen. Det handlar om Örebro kommuns gåva till alla som varit anställda i 24 år. Alltså inget idrottspris den här gången heller. Fast jag vann ett par strumpor på ultralången vid Kvinnersta. En startande i klassen.

Nattsprintercupen suger...

verkligen musten ur en. Tre "snabba" orienteringslopp på mellan 1,5 och 2 kilometer och bom två gånger på samma lilla tvåstrecksmosse som jag har letat efter hundra gånger förut. Den ligger ungefär tvåhundra meter från klubbstugan. Vi tackar Håstis för jobbet med arrangemanget.

Charlotte gick som en klocka och blev knappt slagen i finalen av Stefan W.

Goda pajer av Christina återställde humöret en smula. 

I morgon blir det ett lätt ryggpass och sedan helvila på lördag och distans på söndag.

Söndagsdistans i sol

På söndag ser det ut att bli soligt och cirka minus fyra grader. Vi ses 10 30 vid Ljungstugan. Mitt förslag till runda, med lugn inledning och fartökning mot slutet, finns på jogg.se

I kväll avgörs den årliga Nattsprintercupen vid Ljungstugan. Hoppas vi blir många deltagare.

Tusingar regerar

Kvällens intervallpass i Mässan var riktigt bra. Lagom mycket löpskolning med Iva och därefter 1200 eller 1000-meters intervaller med joggvila och omstart var 7:e minut. Jag sprang fem tusingar på 4.05-4.05-4.02-4.02-4.03. Vi borde lägga till en förlängd uppvärmning på 600 meter mellan löpskolningen och intervallerna.

Vi är ett stadigt gubbgäng från Almby. I kväll gjorde Fredrik säsongsdebut i vanlig hög fart. Men var är damerna?

Jag hade lite ont i ryggen på eftermiddagen, förmodligen på grund av helvilan i går och i fredags. Det har gått för lång tid mellan ryggpassen. Det får bli ett i morgon.

På torsdag är det dags för Nattsprintercupen vid Ljungstugan under ledning av Håstis.

Titta det snöar

Förmiddagens  lovande väder förbyttes alltmer, först i duggregn och lagom till starten för Östra Almby Open var det nästan snöstorm i Ekeby Almby. 

Herrar och damer startade samtidigt, men herrarna skulle springa en slinga på niohundra meter innan det var dags att ge sig ut på det gamla 5,8 kilometer långa spåret. Det var lerigt och halt ända till toppen av Blänkabacken. Därefter blir det bättre underlag och svagt utför nästan ända hem, med en lönndryg backe på slutet. Jag blev avhängd av några snabblöpare och närmast framför mig hade jag en av arrangörerna som jag trodde jag skulle komma ifatt. Det lyckade inte och jag tror jag kom fyra med drygt 31 minuter på "ca" 6,4 kilometer.

Tappert kämpat av oss som var där. Det blir tungt för de andra att hänga med oss.

Veckan som kommer:

Måndag helvila

Tisdag långa intervaller i Mässan

Onsdag styrketräning Ö-o RehabC

Torsdag Almby IK:s Nattsprintercupen

Fredag styrketräning

Lördag helvila med Öppet Hus på jobbet

Söndag distanslöpning med fartökning

Inget att skriva hem om

Så brukar sportresultat som egentligen inte är mycket att skryta med kommenteras i medierna. Mina 106 minuter på tolv kilometer i Arboga hör till den kategorin. 

Det gick bra på första varvet och ytterligare en sträcka fram till åttonde kontrollen. Därifrån skulle man naturligtvis springa tillbaka på stigar, men jag fick hjärnsläpp och tyckte det var bättre att gå på strecket. Det var det inte. 

Det var som vanligt hos AOK ett mycket bra arrangemang med ett extra plus för ärtsoppan efteråt. Utan den hade man knappast orkat köra hem.

Kartan kommer förhoppningsvis ut på Mats blogg snart.

I morgon blir det Östra Almby Open om kroppen inte tvärvägrar. 

Barnbarnet Julius är här och vill att jag ska leka med bilar så det är väl bäst att jag gör det.

Helvetesuke

Jag hörde en gång Anders Södergren berätta om hur det var att ha Thomas Alsgaard som tränare. Ett inslag i träningen var "helvetesuker", alltså veckor med extrem hårdträning. Den här veckan är nog det närmaste jag kommer en sådan helvetesuke.

Novembersprinten i söndags, styrketräning i måndags, intervaller i Mässan i tisdags, styrketräning i onsdags och PISK i kväll. I morgon blir det helvila. Sedan följer Fakiren med tolv kilometer orientering i Arboga på lördag och Östra Almby Open terränglopp på söndag. Om jag orkar.

Kvällens PISK gick ut mot Ekeby Almby på Hjälmarsbergskartan, ungefär samma stråk som vi sprang på söndagsdistansen för ett par veckor sedan. Ungefär tolv kilometer. Orken är OK, men benen slitna. Jag tog rygg på Hull som är barnfödd på kartan och fortfarande bosatt på den. Barnfödd är väl ett fint närkingskt uttryck? Frågan är hur man är född annars. Man kan till exempel vara född i går eller i farstun.

PISK i kväll

Det är faktiskt stor skillnad mellan konventionell pannlampa och modern dito. Snart dags att köpa nytt, men jag väntar nog en säsong till så får vi se hur priserna utvecklas.

Pannlampa I SKog i kväll 18 00 från Ljungstugan.

Ursäkta stilen

H55plus är trött och hänger med huvudet, medan den pigge mannen i förgrunden drar ifrån på upploppet. Som tur är drar h55plus i sin tur ifrån den lille tomten bakom  sig.

Bilden är från Finalloppet. Jag fick ett nyhetsbrev därifrån idag och de konstaterar att antalet löpare ökar, liksom intresset för terränglopp i allmänhet.

Kommer just från veckans intervallpass i Mässan. Det blev intervallstege med 200-400-600-800-1000 och tillbaka ner igen. Vi blir fler och fler totalt sett och även från Almby IK. 

I kväll var Per K och Håkan S med och körde hårt. De verkade trötta och nöjda. Nästa vecka blir vi ännu fler.

"En borde si på stjärnera..."

Kalle har köpt ny lampa; en Petzl som lyser utav bara fan. Ja, han har ju förstås inte köpt den utan "fått den i julklapp". Den julklappen har säkert frun bestämt.

Men tänk om han inte hade bytt lampa utan fortsatt med sin svagt ljusgula Silva. Då kunde han ha funnit sig helt strömlös på en mosse i Kilsbergen citerande Jeremias i Tröstlösa:

"En borde inte sova när natta faller på!

En borde si på stjärnera

En borde vara två"

Visst är det mycket roligare att vara två när lampan slocknar i skogen? I alla fall om den andre har lyse.

P S Om ni hör eller läser den här sången så kommer ni säkert att råka ut för språkförvanskning. Många får för sig att byta ut det dialektala "en" mot "man" och förstör därigenom hela vitsen med sista radens ordlek "en borde vara två". (Mer på Wikipedia)

Och apropå ordet "si", eller SI som det skrivs på orienterarspråk, så ska Kalle skaffa ny bricka. Han ska nog inte köpa den, men kanske har han namnsdag eller någon annan bemärkelsedag så han kan få den av familjen.

Nu har han problem med att välja färgkombination. Mitt förslag är en sober kombination av blå kropp med silvergrå topp. Bara han inte apar efter min egen gulgråa originaldesign.

Sista chansen till Varvet

I kväll stänger anmälan till Göteborgsvarvet, så passa på.

Ett tips för bättre effekt av distanspassen. Träna som en kenyan. Att börja långsamt och öka farten efter hand stämmer ganska bra med hur vi brukar springa söndagsdistanserna. Men vi ska nog öka lite mer mot slutet nästa gång som är 23 november.

Vi kom inte sist

Jag hade tänkt skriva om Novembersprinten. Kanske kommer det mer i morgon. Hur som helst- vi gjorde en bra insats efter våra förutsättningar- och vi kom inte sist.

En av anledningarna till att jag inte har tagit mig tid att skriva mer ikväll är att jag fastnade framför ett mycket intressant program i svt2. Det gav en motbild till den ensidigt negativa bild av skolan som min högste chef, skolministern, tillsammans med DN har trummat in i svenska folket. 

Hoppas det går att nyansera bilden och få till stånd en konstruktiv diskussion om skola och barnuppfostran. Synd att oppositionen inte vågar stå för en annan vision av skolan utan sjunger med i den reaktionära lovsången till betyg och disciplin.

Piska mig hårt

Det var tidigt 70-tal. Rockbandet Piska mig hårt hade just flyttat från Norrköping till Stockholm och bytt namn till Eldkvarn. Det var bra gung i deras version av Lou Reeds "Sweet Jane" och Plura Jonsson var i högform. Så kunde en kväll förflyta på Power House i Örebro på den gamla goda tiden.

Numera blir det mest PISK - Almby IK:s traditionella vinterträningsform Pannlampa I SKog. Hull hade gjort en bana som tog oss via golfbanan genom Sörbyskogen och runt Brickebacken. Det svängde bra även ikväll, särskilt när vi stod still på ett nygallrat hygge och undrade om någon hade kompass.

Det blev en dryg mil, nästan bara på stig och mjukt underlag och det kändes som riktigt bra återhämtning efter tisdagens intervaller.

På Söndag är man uttagen till andrasträckan i Novembersprinten. Samma sträcka där större klubbar sätter in allt från distrikts- till världselit. Man får tacka för förtroendet.

Varför förenkla..

..det som kan göras komplicerat? 

Jag har funderat lite på stegringsintervallerna vi sprang i tisdags. Om diverse fysiologer som jag har läst artiklar av har rätt så är idén med konditionsträning att hjärtat ska arbeta på rätt nivå under lagom lång tid. 

Det tar en stund för hjärtat att komma upp i rätt puls och vid korta intervaller blir arbetstiden på rätt nivå väldigt kort. Om man räknar ihop tiden för alla våra 25 intervaller i tisdags så blir den tid då hjärtat arbetar på bra träningsnivå ungefär 12 minuter. 

Om man istället springer fyra tusenmetersintervaller, eller fyraminuters- om man föredrar det, så blir hjärtats arbetstid på rätt nivå också cirka 12 minuter. 

Så varför krångla med en massa korta intervaller? 

Är det för att det ska bli mer omväxlande och att man ska ha något att koncentrera sig på medan man springer? 

Premiär i Mässan

Årets första inomhuspass i friidrottshallen bestod av stegringsintervaller. Efter uppvärmning utomhus gjorde vi några löpskolningsövningar, mycket mindre än förra säsongen. Många kanske uppskattar att slippa löpskolningen, men själv saknar jag den. Även om det inte är direkt kul så tror jag att det är nyttiga grejer, inte minst för veteraner.

Stegringsintervallerna löptes i set om fem gånger 200 meter med 20 sekunder vila och 2 minuter setvila. I varje set skulle varvtiden på varje tvåhundring ligga två sekunder under varvtiden i det föregående setet.

Min grupp körde fem set mellan 52 och 44 sekunder.

Det här är inte mina favoritintervaller, men det blev en bra genomkörare.

Perfekt dag

Solen flödade över Skatås när Finalloppet avgjordes i lördags. Mina och jag gjorde klart godkända insatser. Det här loppet kan jag verkligen rekommendera för orienterare. Det är kuperat och går delvis på småstigar som binder ihop de större grusstigarna i motionsområdet. 

Jag hade glömt bort att anmäla mig till Göteborgsvarvet när datumet för garanterad plats gick ut i fredags, men som tur är har de flyttat fram det till 4 november. Nu är det fixat och det finns alltså tid för fler att anmäla sig! Mina är redan anmäld. 

Hon har tränat med Solvikingarna några gånger nu och det är inga mespass. Senast var det 70 minuter "snabbdistans" i 5.30-fart, alltså 12-13 km. Så långt brukar jag (vi) springa som distanslöpning på 85 minuter. När Solvikingarna kör distans är det två timmar som gäller. Det är nog bra träningar, men jag hoppas Mina tar det lugnt i inledningsskedet.

På tisdag börjar årets intervallsäsong i friidrottshallen med "stegringsintervaller". Uppvärmning ute 19 30. Hoppas vi blir många från Almby IK.

Göteborg nästa

Idag har jag känt mig halvsjuk och hängig. Jag får såna ryck ibland, senast var den 22 oktober. Förmodligen kämpar kroppen mot förkylning. Ibland vinner förkylningen, ibland kroppen. Får se hur det blir den här gången.

I morgon bär det av till Göteborg och Finalloppet. Jag hoppas att meteorologerna har rätt för då blir det kanonväder.

Hörde just en av mina favoritrepliker på teve. Det är från en film av Wim Wenders:

"Livet är i färg, men jag föredrar svartvitt. Det är mer realistiskt"

Terräng-KM avgjort

Om jag fortsätter att förbättra mig så kommer jag att gå under 20 på Markaspåret före pensionsåldern. Det säger statistiken och som ni vet finns det tre sorters lögn; lögn, förbannad lögn och statistik.

I kväll sprang jag på 22 08. Förra året tog det 22 22 och för två år sedan 22 33. Nåja, det är i alla fall skönt att kunna springa utan att ha ont i ryggen. 

Statistiken visar också att jag inte kunde vara med alls under några år och 2002 hade jag över 15 minuter på 2,4-spåret. Som bäst tror jag att jag har gjort 21 och en halv för tjugo år sedan.

Segrare blev som vanligt Ann-Britt G med tre sekunders differens mellan gissad och verklig tid.

Nu ska jag titta på teve. Håkan Hellström ska ge lite Göteborgsstämning inför Finalloppet. 

Ni anmäler er väl till Göteborgsvarvet? Sista dag för garanterad plats är 31 oktober.

Nu höll jag på att glömma mitt fatala misstag. Jag har ju råkat kalla Blänkabacken för Blänkarbacken. (Undrar om det är rätt så eller om backjäveln heter nåt annat. Skit samma , jobbig är den.)

Som språkpolis måste man hålla uppe standarden - eller fasaden - så jag ska genast redigera tidigare inlägg.

Min dotter - en solviking!

Min kära dotter Mina har börjat träna med den anrika löparklubben Solvikingarna. Apropå poetiska klubbnamn så måste väl Solvikingarna ligga bra till. 

Jättekul att Mina har börjat träna löpning efter att ha legat lågt en tid. Egentligen har hon tränat på rätt bra, men mest inne på gym och löpband. Men nu har hon börjat utnyttja sina perfekta förutsättningar med löparspåren i Skatås alldeles utanför dörren. 

Vi har bestämt oss för att springa Göteborgsvarvet och Kalle är med. Hoppas på fler från Almby IK

"Bättre börda...

man bär ej på vägen, än mycket mannavett". Finländarna är kloka nog att använda det mest uråldriga av alla poetiska verkningsmedel; allitterationen. 

Mats har startat en omröstning om bästa finska klubbnamn och på hans toppfemlista är de tre första klubbnamnen klockrena exempel på allitteration. Om ni läser det här inläggets rubrik igen så ser ni ett exempel från den fornisländska ordspråkssamlingen Havamal. Rätt bra citat för oss orienterare, förresten. Fritt tolkat kan det betyda att det är bäst att hålla huvudet kallt när man är på väg någonstans, eller genom livet i stort. 

Allitteration innebär, om ni har glömt det, att flera ord börjar med samma bokstäver, i bloggrubriken b och m. Jämför med Vehkalahden Veikot, Angelniemin Ankkuri, Rajamäen Rykmentti. I det första klubbnamnet finns också det näst mest använda tricket som heter assonans och innebär att vokaler inne i ord är lika eller snarlika. (Ve.. Ve..) I det följande blir hela första stavelsen i båda orden ett "Ang"-ljud som fungerar som ljudrim.

Allitteration och assonans är vanliga i rubriker och reklamslogans. Bloggare använder dem flitigt i rubrikerna på sina inlägg. Ol-bloggaren Mats har t ex "Vem är vackrast", "Tisaren topp tre" och "Tji torsdagsträning" medan hans kollega h55plus kör med "Bygga hyllor och kasta kartor", "Tidens tand" och "Skön söndag".

Ursäkta, jag har nog varit ledig för länge - två dagar. Tur att man får arbeta igen i morgon. Men visst nej.. Jag har ju inga elever att terrorisera - bara tre långa dagar av sammanträden. 

Sen är man ledig fyra dagar igen och får springa Finalloppet och blogga om diverse viktiga spörsmål.

Vad borde Almby IK byta namn till? Almbybygdens Ankare? Almbyatleterna? Markaskogens Mäktiga Matadorer? Ljungvägens Ljungblixtar?

Engelska löparklubbar har också fina namn. Vad sägs om Holmfirth Harriers?

Kort långdistans

Kort distans är inte detsamma som kortdistans. Det vet vi som dagligen för en ojämn kamp mot särskrivningen. 

Idag blev det lite för kort distans. Vi sprang 12,5 kilometer, enligt planen ut mot Mark och en runda på Östra Almby FK:s gamla spår som bland annat bjuder på den legendariska Blänkabacken. En fin tur om än något kort. Jag har någon inbyggd avståndsmätare som gör att mina distanspass alltid hamnar strax under planerade 90 minuter. Det brukar bli mellan 75 och 85 och där hamnade vi även idag. Mats har lovat att lägga ut kartan under eftermiddagen.

På tisdag springer vi KM i terränglöpning på Markaspåret. De flesta av oss väljer nog 5 km. Tävlingsformen består i att gissa sin tid och den som kommer närmast vinner, men självklart springer man så fort man kan ändå.

Nu ska jag tvätta och äta fiskgratäng.

Bygga hyllor och kasta kartor

Arbetsdagen i Ljungstugan innebar för min del först hyllbygge med Håkan och Kalle och sedan kartkastning med Mats. 

Hyllbygget var för Håkan och mig ett sorts lärlingsprov. Vi vill visa att vi är värdiga att åka på lastbilsflaket som hantlangare åt Hull under O-ringen 2010, trots att "den ene är akademiker och den andre har tummen mitt i handen", som Håkan uttryckte det. 

Kartkastningen och -sorteringen i orienteringsförrådet ledde till att vinterns träningar är i stort sett klara. Vi hittade massor av bra överblivna banor och teknikövningar från tidigare år som vi kan återanvända.

I morgon 10 30 springer vi distans från Ljungstugan. Sannolikt ut mot Mark och en sväng på Hjälmarsbergskartan. Hoppas på bra väder och många deltagare.

Ni tänker väl vidare på Göteborgsvarvet. Anmälningsstoppet för garanterad plats är redan 31 oktober.

Som man ropar i öknen får man svar

Nu börjar det ramla in kommentarer på bloggen. Tack för det.

Det är rast här i Kapernaums salar och Sarons gröna ängder, så man har tid att slänga iväg ett inlägg. Förresten, om ni vill veta vad några av mina elever gör så besök Radio Virgo. Eller kanske mpb6.blogspot.com om ni inte är rädda för stavfel.

Det gror ett intresse för Göteborgsvarvet 2009 bland klubbkamraterna. Vad säger ni, ska vi slå till? Det är jubileum, så risken är att man blir utan plats om man inte anmäler sig snart. Mest intresserade hittills är Kalle och Mina. Hur många fler blir vi?

Kalle skulle gråta

Hoppas att ingen skvallrar för Kalle om hur vi förvanskade hans "På spåret"-parintervaller. Det behövs en mer bestämd ledare som kan peka med hela handen. Under min demokratiska ledning blev det ganska konstiga par i början, men konvalecenten Mats var på plats som åskådare och styrde upp det hela så de två följande intervallerna gick bättre. Med upp- och nerjogg blev det närmare nio kilometer, varav hälften kvalité. 

Kul hade vi, trötta blev vi och det var väl det som var meningen. På lördag arbetsdag vid Ljungstugan och på söndag 10 30 blir det ett skapligt intervallpass på stigar och grusvägar.

Förresten, jag tycker mig höra av klubbkamrater att de läser min blogg, men ingen orkar visst lämna en kommentar. Jag måste nog börja provocera och skriva elaka saker om folk för att få en reaktion och känna att jag finns till.

Mycket vila

Två dagars helvila efter Karlslundsloppet följdes idag av löpvila, alltså ett ganska lätt styrkepass på Örebro Rehabcentrum. I morgon blir det Kalles parintervaller "På spåret". På lördag är det arbetsdag vid Ljungstugan och på söndag ett skapligt distanspass.

Anmälde mig till Finalloppet i går. Det ska bli kul att prova på. Mycket folk och säkert tuffa banor i Skatås. Det blir förstås korta banan - 8,8 km för gamle H55plus. Mina är också anmäld.

Jag kände av något i halsen och var extremt trött på eftermiddagen. Hoppas man slipper bli sjuk som Mats. Han har inte ens bloggat på flera dagar.

Vikarie på torsdag

Jag jobbar i skolan, men inte som vikarie.

På torsdag 23:e ska jag vikariera som tränare. Det är Kalle som ska på något annat kulturellt evenemang och måste överlåta sin träning "På spåret" till mig. Jag har fått en lång och utförlig instruktion och ska verkligen försöka göra mitt bästa. Det är ju några dagar kvar så jag hinner läsa på. 

Hoppas bara att klubbkamraterna kommer och inte skolkar när de har vikarie.

Upp som en sol

Idag hade vi definitivt tur med vädret. Solen sken över Karlslundsloppet och gjorde att man inte kände så mycket av den kyliga vinden. 

Det är en lurig bana som börjar med en dryg kilometer asfalt, sedan diagonalt över gräs på Rosta gärde och vidare igenom Hästhagen. Första tre kilometerna är lättsprungna och mest utför och det är lätt att missa de små kilometerskyltarna. Det gjorde jag. Första skylten jag såg var vid tre kilometer och då hade jag 12 00, vilket är på tok för snabbt för mig, särskilt med tanke på att det är efter tre kilometer som den mer kuperade delen av banan kommer med ett par sugande backar. Fick försöka bita ihop. 

På sista kilometern blev jag upphunnen av en jämnårig löpare från södra Närke och försökte hänga med honom, men han gjorde ett rutinerat ryck med 100 kvar - inget att göra åt. 

Placeringen blev blygsam, men tiden 44 01 är bättre än senast jag sprang loppet för två år sedan. Målsättningen är 42 30 och den når vi nästa år. 

Klubbkompisarna Emil och Johan A placerade sig bra i sina klasser och fick fina priser. De har framtiden för sig, medan H55plus har sin bakom sig.

Olika sorters vila

Nu har jag lämnat tillbaka mitt barnbarn Julius till hans föräldrar. Han är nu drygt två år och har mycket mer hår än på bilderna på hans hemsida. 

Han har varit hos mig sedan igår eftermiddag. Hans föräldrar klagar ofta över att han vaknar så tidigt, ibland redan klockan fyra och oftast vid sextiden. Förra gången han sov över hos mig vaknade vi tjugo i tio! I morse blev det lite tidigare; åtta prick, men då hade han sovit sedan halv åtta kvällen innan. 

Dagens vila har varit vad jag kallar helvila, vilket innebär ingen löpning och ingen styrketräning. Den andra sortens vila är löpvila, som innebär styrketräning men ingen löpning.

Helvilan idag bestod av att jag försökte vila och lyssna på P1, medan Julius använde mig som terrängbana för sina lastbilar, eller tjatade om att han ville ha mat eller kakor. Ibland fick man växla om med att läsa ett par sagoböcker eller gå ut i köket för att se efter vad han skramlade med. Så förflöt dagen i helvilans tecken.

I morgon Karlslundsloppet med start 11 00.

En fin liten löptur

Vi sprang kvällens stigjogg enligt planen. Det blir fort mörkt nu, så det blev först en kort tur på stigar och sedan ut på grusvägen till kolmilan. Därefter avslutning på 5-kilometersspåret i ökande fart. Jag och Jonas M drog ganska hårt sista 3 kilometerna. Totalt blev det nästan 8 kilometer. Helt OK. 

Jag träffade gamla musikkompisarna Larsa och Köping som också sprungit ett pass i Markaspåret. Försökte få dem att komma med på klubbträning. Hoppas de dyker upp.

I morgon blir det ryggträning och sedan ser jag fram emot besök av Julius Rex. På lördag helvila inför Karlslundsloppet på söndag. Väderprognosen lovar kanonväder.

Stigjogg på torsdag; vad, hur och varför?

Torsdagens ena alternativ för almbylöpare är lugn stigjogg vid Ljungstugan. Vi börjar på mindre stigar så länge det är ljust nog och avslutar på spåret. Passet blir på 45-60 minuter och är tänkt som återhämtning efter 25-manna och 1500-meters KM. 

För min egen del blir det sista eller kanske näst sista passet inför Karlslundsloppet på söndag.

Alternativet för de som vill köra natt-OL är Hagaby GoIF:s nattbanor i Ånnaboda.

Tidens tand

...tär allt hårdare på H55:an. I dag var det KM på 1500 meter bana vid universitetet, eller GIH som vi urörebroare säger. Efter en uppryckning med två sekunder förra året från 5:46 till 5:44, dalade jag till 5:47. Provade att springa i Mountain Bear Gladiators och kanske var det det som kostade sekunder. ("Ja, och hur viktigt är det på en skala?") Jag blev dock klubbmästare i H55, endast slagen av Mats C som ju springer i en tio år yngre klass.

Eftersom det är av allmänt intresse har jag tagit reda på hur många fell runners i UK som springer i Gladiators. Det är faktiskt 3%.

Engelsk språkkurs

"Äntligen!" Nu har jag fått lära mig grunderna i orientering av 11-årige Alexander Lines. Hans film, med lillbrorsan Edward i huvudrollen, ger inte bara en grundläggande introduktion till sporten utan också bra glosor att kunna för oss som brukar vara med på JK. Inte visste jag att SI-pinnen heter "the dibber", förmodligen av "the dipper" eftersom man doppar den i kontrollenheten. 

Och glöm aldrig att kolla kodsiffran, alla ni som inte gjorde det på 25-manna igår. 

I övrigt (ännu) en träningsfri dag. I morgon och på onsdag blir det ryggträning. På tisdag är det dags för en av årets höjdpunkter; KM på 1500 meter. Torsdagen bjuder på två alternativ för almylöpare. Antingen månadsbladets lugna stiglöpning, tänkt som återhämtning efter 25-manna och 1500-meters KM, eller Hagaby GoIF:s nattbanor i Kilsbergen.

It´s only Orienteering, but I like it!

P S till mitt inlägg om 25-manna.

Vi hade inte ens tur med vädret

Spännande är det mest positiva ord jag kan komma på för att beskriva Almby IK:s 25-manna 2008. 

Dagen började med att en rad kommunikationsmissar upptäcktes. Först fick vi ett par sjukdomsavhopp och sedan visade det sig att startmannen i förstalaget inte ens visste om att han skulle vara med. Han var hemma i Uppsala och hade andra planer för dagen. Febril aktivitet vidtog för att lösa situationen och då uppdagades att inte heller startlöparen i andralaget var införstådd med sin roll. Han visste att han skulle vara med, men inte på förstasträckan.

Genom diverse heroiska insatser fick vi ut två lag i duggregnet och var på banan igen, men dess värre slutade det med felstämplingar i båda lagen. "Det är bara att bryta ihop och komma igen."

Innan vi lämnade tävlingen hade himlen blivit blå igen och allt var frid och fröjd.

  Det blir det Novembersprinten nästa gång och sedan börjar vi planera inför 2009 års kavlar. Heja ALMBY!

Jag hade nöjet att bli omsprungen i skogen av segrarlaget Haldens slutman Emil Wingstedt. Det gick fortare än kvickt. Jag hann se att det stod Halden på ryggen, sen var han borta. Det är alltid lika kul att tänka på att vi vanliga motionsgubbar faktiskt deltar i samma tävling och springer samma sträckor som världsstjärnor. 

   För övrigt gjorde jag min vanliga bom, den här gången på sjunde kontrollen.

P S Ryktet säger att bloggaren Mats C ska dra igång en cricketserie i Örebro. Varning.

Dåligt med träning idag

En fortbildningsdag om film i Arboga drog ut på tiden och gjorde att onsdagen blev en extra vilodag. Hade tänkt köra ett ryggpass på Rehab Centrum, men orkade helt enkelt inte. 

   I går kunde jag inte vara med på klubbträningen, men eftersom jag slutade skapligt tidigt så tränade jag ensam på Markaspåret. Jogg till 3 km där det finns en fin backe, en "lönndryg slakmota", som Wassberg skulle ha sagt. Den körde jag 10 gånger på 41-46 sekunder och avslutade med 2 km jogg på spåret. 

   Får se om jag ska ta ryggträningen i morgon eller om jag ska prioritera klubbens 25-mannaträning. Kanske köra både och? Jag vill i alla fall vara med på mötet efter träningen, äta Christinas mat och få reda på den "slutgiltiga" laguppställningen till på lördag.

Skön söndag

Jag är inte avundsjuk på de som sprang orientering i Hällefors i morse - bara lite.

Mats C slog till igen med en andraplats. Han avslutar sin tid i äldre oldboys på ett hedervärt sätt och är välkommen bland oss veteraner nästa säsong. 

Själv väntade jag ut ruskvädret och tog mig sedan ett rejält asfaltspass i höstsolen. 

25-manna på lördag.

Filmtips

Följ den årligen återkommande kampen mellan far och son i fell running.

Om inte om hade varit

Men nu är ju om och om man håller på och irrar runt på Axevalla hed i över elva minuter på en sträcka som borde ta runt fem, då blir det ingen bra placering. Jag får glädjas åt att mina klubbkamrater gjorde bättre ifrån sig. Resultat.

På det hela taget var det en trevlig tur. På hemvägen tätnade dimman och temperaturen växlade mellan två och nio grader. 

Nu blir det vilohelg, eftersom jag har en privat bojkott mot Hällefors OK på grund av deras tidiga anmälningsdatum.

Kanske ett distanspass på söndag om vädret är skapligt. Dammråttorna vädjar till mig att städa, men jag får se om jag får tid.

Massor av barn

Mats hade lagt ner ett rejält jobb på kvällens ungdomsträning. Bra banor med SportIdent på den kortaste och god uppslutning av barn från Almby IK och Östra Almby FK. Tänk om vi kunde få de flesta av dem att fortsätta med orienteringen. 

Själv fick jag äran att ledsaga min systerdotters söner Emil och Johan Alpberg och jag hade fullt sjå att hinna med runt den flera kilometer långa banan.

I morgon bär det av till Axevallanatta.

Nördkafé i Stockholm

Oftast är jag glad att jag inte bor i Stockholm, men ibland blir jag avundsjuk på deras utbud. Läste just i DN att man drar igång ett nördkafé på tekniska museet. 

Tänk om vi hade ett orienteringsnördkafé här i Örebro där vi kunde sitta och jämföra vägval, pulskurvor och GPS-klockor. Men visst ja - det har vi ju redan - i Ljungstugan och ute på tävlingarna.

Säsongen snart slut, men

Efter 25-manna börjar orienteringssäsongen lida mot sitt slut. Men först Novembersprinten i Mjölby för 20:e gången.

Fördelen med att säsongen är över är att man får tid att springa lite andra lopp. Själv har jag bokat in Karlslundsloppet 19 oktober. Loppet går på blandat underlag från motionscentralen mot Hästhagen och avslutas med en bit av motionsspåret. Det finns också en motionsklass på 5 kilometer som bara går på spåret. 

Nästa lopp blir Finalloppet 1 november i Skatås, Göteborg, där jag väljer den kortare banan på 8,8 kilometer. Hoppas att få med min dotter Mina som numera bor i Göteborg.

Vill ni inte ha några deltagare?

Nu har jag missat till och med efteranmälningsdatum för Hällefors långdistans på söndag. Jag var helt övertygad om att jag hade anmält mig, men när jag gick in för att kolla startlistan upptäckte jag att jag inte fanns med. Dessutom hade efteranmälan gått ut igår, en vecka före tävlingsdatum. Jag tycker att klubbarna måste anpassa sig och sätta sista datum för anmälan på söndagkvällen före tävlingen och efteranmälan på onsdagen i tävlingsveckan. Jag har frågat data- och anmälningskunniga och ingen kan ge en vettig förklaring till de tidiga anmälningsdatumen. Det var ju självklart så förr i tiden med postgång - eller kurirryttare, men nu med anmälan online. Ibland skyller klubbarna på att de måste beställa offsettryckta kartor i 15000-del, men då får man väl antingen kräva att tryckerierna anpassar sig till tiden eller sätta en tidigare anmälningstid för de klasser som ska ha offsetkarta. Visst talar jag i egen sak, men jag tror att klubbarna skulle få fler deltagare om de anpassade sig till tidens sätt att planera.

Egentligen är det ganska skönt med en tävlingsfri söndag, kanske kan jag umgås med mitt barnbarn Julius Rex.

Skön stege

Charlotte coachade oss i kväll i en stegevariant som vi sprang på tid istället för sträcka. Vi började med en minut, sedan två, tre och fyra med "halva vilan". Sedan samma serie igen. Klubbkamraterna har bara ett problem; de är så upptagna av att lära sig sköta sina GPS-klockor att de inte riktigt hinner med att springa. Själv körde jag som vanligt med dubbla klockor. En Polar som jag har lånat av klubben på höger arm bara för att kolla pulsen och min gamla trotjänare Casio på vänster arm för att knäppa tiderna. (Jag är helt enkelt för dum för att lista ut hur man tar tid på Polarklockan.) Jag får nog omvärdera min "uppskattade" maxpuls som jag trodde låg på cirka 183. På sista intervallen hade jag 182 och var inte jätteslut.

Några av oss har snöat in på GPS-klockor. Själv håller jag mig till skor. Senaste fyndet är Mountain Bear Gladiators - kolla in den sköna engelska retrostilen.

Kalle vill också pipa...

Ryktet når mig att även Kalle vill göra piptest. Vad blir nästa steg; militär hinderbana? Hålla andan under vatten? Äta maskar? 

I morgon finns ett bra tillfälle att träna gammal hederlig intervallstege under ledning av Charlotte. Ljungstugan 18 00.

Kul i Kristinehamn

Luslunken var en riktigt bra tävling i en terräng som passar för medeldistans. Orienteraren Mats lyckades vinna H45 och själv kom jag trea i H55 trots en rejäl stressbom på första kontrollen. På Mats blogg finns en karta över samma område från 1959 att jämföra med dagens karta. Intressant utveckling.

Luslunken på söndag, Axevallanatta nästa fredag

På sekunden 9 00 drar vi från Ljungstugan mot Luslunken i Kristinehamn. Hoppas Hallberg kommer i tid, för annars får han gå. Det blir perfekt väder, det känner jag på mig.

Nästa fredag är det dags för en av årets höjdpunkter; Axevallanatta. Nattorientering i en blandning av skog, stad och inte minst hedmark. En speciell känsla när pannlampans ljusstråle reflekteras och man tror att det är en kontroll. Men så ser man en massa reflexer överallt och inser att det är ögonen på massor av kor som kommer emot en i svag galopp. Då gäller det att lägga benen på ryggen.

Orienteraren Mats testade det där med pip, men..

det kommer nog aldrig H55Plus att göra. Det låter grymt trist, särskilt om man gör det inomhus. 

Orienteraren Mats: Jag testade det där med pip

Ett bra pass

Vi var några tappra löpare som genomförde tusingarna på spåret i kväll. En del fick nog hålla igen i början, men jag tror att de upptäckte att det går lättare att genomföra hela passet om man börjar i sin egen fart och inte försöker hänga med i någon annans. En toppenkväll för löpning, nästan 20 grader varmt när vi började och sedan gick lufttemperaturen ner i samma takt som kroppstemperaturen steg. Med två kilometer upp- och nervärmning blev det ungefär åtta kilometer, varav hälften kvalité. Det får duga. Nästa vecka kör Charlotte intervallstege på spåret. Vi ses då.

Träning torsdag 25 september

Ikväll blir det intervaller på spåret. Vi värmer upp ett par kilometer och springer sedan minst 4 kilometerlånga intervaller. Du ska orka springa alla intervaller i samma fart som ska vara ungefär din egen tävlingsfart på 5 km i motsvarande terräng. Springer du 5km-spåret på 25 minuter på terräng-KM, så bör varje intervall gå på 5 minuter. Två kilometer nerjogg. Vi ses 18 00 vid Lj.

Nytt försök med blogg

Jag startade en blogg förra året, men har inte riktigt orkat fullfölja. Provar igen så får vi se hur det går den här gången.