God Jul och Gott Nytt År....

önskas alla läsare av denna träningsblogg. Det har varit dåligt med träning ett tag. I kväll joggade jag lite halvhjärtat i friidrottshallen och tittade på de andra som körde hårda intervaller. Nästa år blir det nya tag!

Vilar ett tag igen

Nu är det osedvanligt dåligt med träningen. Fick ont efter Lucialoppet så nu tar jag några dagars träningsuppehåll igen och sedan ska jag smyga igång försiktigt och inte ge mig på lopp eller hårda intervaller direkt.

Var i Götet och träffade Inez för första gången i söndags. Härlig tjej. Man är lite ovan vid sådana småttingar. Jag får nog lov att åka dit snart igen.

Orienteraren sticker till Skottland

Mats planerar att åka till Skottland på Scottish Six Days i i augusti. Onekligen lockande även om jag har svårt för att planera så långt fram.

Just nu har jag en rejäl vintersvacka med rester efter långdragen förkylning. Fast minnena från min mc-resa runt Skottland gör att resan känns lockande.

Oban, där tävlingen går, ligger på västkusten och det är nära till den fantastiska ögruppen Hebriderna med öar som Mull, Harris och Lewis. Där kan man åka med småfärjor mellan öarna. Rekommenderas.

Veckans träning har bestått av ett ganska lugnt pass i friidrottshallen i tisdags och en kort jogg på löpband igår. I morgon ska jag försöka genomföra sista deltävlingen i Löpex långloppscup; Lucialoppet i Vretstorp.

Träningen smyger igång...

efter förkylningen. Än så länge bara lite jogg på löpband, men kanske en liten snötur i morgon?

Måste fördriva tiden fram till söndag när jag får träffa Inez för första gången.


Sylvesterloppet i Nora 2009, Kallt!

Inez har kommit till världen..och på beräknad dag!

Nu kan man slappna av och glädjas åt ännu ett barnbarn. Minas första, en tjej som ska heta Inez efter min mamma. Välkommen raring!

Nu börjar hostan ge med sig också så snart har man inget att skylla på. Bara att börja träna. Igår blev det lite jogg på löpband och så planeras även i morgon. Hoppas vara i form till intervallerna på tisdag.

Nej, bloggen är inte nedlagd

Det händer inte mycket på den här bloggen. Jag är förkyld på ett ovanligt svårartat sätt med hosta och allmän trötthet. Passar i och för sig bra eftersom kylan och det isiga underlaget ändå gör att jag drar mig för att springa. Hade velat springa i nya hallen, men har nu missat två av dessa trevliga pass. Har inte heller orkat träna styrka eller springa på löpband, så det har snart blivit två veckors totalt träningsuppehåll. Många träningsexperter rekommenderar en längre viloperiod så här års, så det är nog inte helt fel bara jag kommer igång igen ganska snart.
Annars väntar jag med allt större iver på det nya barnbarnet som enligt beräkning ska komma till världen i morgon. Synd att det är så långt till Göteborg.

Jag och SJ - alltid överrumplade av vintern!

Fegade ur från klubbträningen i kväll, men det är väl bara att inse, eller "tugga i sig" som de säger numera; nu är det några månader av snö och kyla framför oss. Jag skäms och ser de tappra klubbkamraterna kämpa i snön och bli starka.
På bilden är det jag och Hilding som ser lite skumma ut.

Tränaren avhängd

I går ledde jag en träning i klubben bestående av långa intervaller. Trots iskallt regn under eftermiddagen kom en tapper skara, allt ifrån lovande juniorer till gubbar till och med äldre än jag själv. Vi bestämde att genomföra träningen på terrängspåret trots vätan. Efter ett par kilometers uppvärmning och några halvhjärtade löpskolningsövningar var det dags för minst fyra gånger fyra minuter med förslagsvis två minuters joggvila. Tränaren, dvs jag, orkade bara fyra, medan de flesta i gruppen körde minst fem intervaller. Starkt jobbat av de andra och lite skämmigt för den fegande coachen. Jag ska ta nya tag.

Ganska nära!

Igår sprang vi Almby IK:s traditionsenliga KM efter principen "Gissa den tid-spring utan klocka!" Jag valde att springa 10 kilometer, alltså två varv på Markaspåret. Gissade på 48 minuter och sprang på 48:01. Ganska nära, eller hur? Det blev jag klubbmästare på.

Nya friska poäng i Karlslund

Tur att man var föranmäld idag och att barnbarnet skulle skjutsas. Det snöade i morse och det kändes lockande att somna om.

Väl på plats var det bara att springa på så gott det gick och jag lyckades vara bäst i min åldersklass eftersom den överlägsne klassledaren inte var med. Därmed får jag nya friska poäng till Löpex långloppscup.

Bara två deltävlingar återstår i cupen. Jag tror att Kilsbergsleden, som är näst sista deltävlingen, får vara. Känns inte inspirerande att springa på det vanliga milspåret i K-lund. I så fall skulle man springa 15 km-klassen för att få ett längre pass med fart.

Troligen blir Lucialoppet i Östansjö säsongsavslutning. Det är sista loppet i cupen och följs av traditionsenligt lussefika och prisutdelning i Vretstorps Folkets Hus. Hoppas på bra väder i december.

I veckan väntar terräng-KM på tisdag och Smålandskavlen på söndag.

Favorit i repris:"DM-guld...osv!"

Efter att långa DM-terrängen avgjordes igår i Storå är spänningen vid liv i Löpex långloppscup.
I alla fall vad gäller kampen om silvret i M55-klassen. Eftersom den överlägsne Tauno M inte kom till start kunde jag knipa guldet, före de vanliga konkurrenterna. Jag har fortfarande bara sprungit nio deltävlingar av tio som räknas i sammandraget. Mina medtävlare har sprungit betydligt fler lopp, men om jag fullföljer ett till så kan jag slå dem sammanlagt. Det finns tre chanser kvar. Närmast följer Karlslundsloppet nästa söndag och jag har just anmält mig. Vi får se hur det går.

Långa terräng-DM var för övrigt en charmig tillställning med trevlig bana och toppenväder. Gott kaffe och mackor i klubbstugan och sedvanlig prisutdelning med lite röriga klassresultat. Precis som det ska vara! Och resultaten kommer på nätet inom någon vecka.

Runt en minisjö i Borås

Har varit på konferens i Borås ett par dagar. Löparskorna åkte med och hotellreceptionisten tipsade om en runda runt en liten sjö. Det blev några varv och på slutet var det rena löparvimlet, eftersom någon lokal klubb hade träningskväll. Minst 25 löpare for runt på 1,3 kilometersslingan.

Strom Wahl & Co på äventyr i London

Vi drog till London för två fantastiska tävlingar. Först Cityrace med banor över klassisk distans mitt inne i smeten. TC på södra och starten på norra sidan av Themsen. Bansträckningen på båda sidorna. Kul stadsorientering med inslag av sightseeing som rekommenderas! Se bilder, resultat mm på deras hemsida.

Andra dagen bjöd på park- och hedorientering på Hampstead Heath i norra London. Det var direktanmälan och vi borde ha fyllt i de lappar som arrangörerna hade lagt fram. I stället försökte vi bokstavera våra namn vilket ledde till att en av oss fick heta Strom Wahl och en Mats Calrl, båda representerade klubben "almea". Själv klarade jag mig bättre; jag har ju så vanligt namn.

Mer att läsa och bilder på Mats blogg.



Koncentrerade kanoner



Kalles alter ego på 19:e plats

Den gode Robban fick gubbvad...

och kunde inte vara med på stafett-DM.

Bengt B gjorde en hjältemodig och stark insats på mellansträckan, men han är ju inte så rutinerad som Robban så vi lyckades inte upprepa vår seger från 2008.

Almby blev dock bästa klubb i H56 eftersom vi var ensamma om att ta runt två lag. Jag var tvåa in till växling och Hull var sträckbäst på sistasträckan. Vi kommer igen 2011!

Rudisha? Njaa...

Såg just på TV löparen som snodde Kipketers världsrekord på 800 meter; David Rudisha. Konstigt att det han sysslar med och det jag själv ägnar mig åt går under samma beteckning; löpning. Fast det är kul att springa även med ett flackare steg och långsammare tempo.

Bilden är tagen av Bodil Ahnoff på Kraftloppet-stafetten i lördags.

Dubbla sträckor

Idag sprang jag Kraftloppetstafetten i Finspång med ett Mixlag som representerade jogg.se.
Återbud på grund av sjukdom gav mig förmånen att springa både sträcka två på 7,5 km och sträcka tre på 8,8. Bara att byta nummerlapp i farten och tugga på. Det gick bra. Jag förtog mig inte utan höll en jämn fart på 4.50/km. Kul tävling som jag gärna gör om och dessutom i perfekt väder. Vi hade två Mixlag och mitt lag kom på 12:e plats.
Totalsegrade i herrklassen gjorde ett annat jogg.se-lag som bestod av några av Örebros bästa löpare bl a Erik Anfeldt, och några topplöpare från Karlstad.

Trevlig helg

I morgon är det dags för Kraftloppetstafetten i Finspång. Om jag tar mig upp ur träsket.

På begäran

Två sekunder senare.

Göteborg

Göteborg Trail running arrangerades i lördags av Sävedalens AIK. H55 var självklart med liksom hans gravida dotter M. Båda gjorde goda insatser i ett mycket tufft och i högsta grad orienteraranpassat terränglopp med raviner och myrar.
På bilder flyger jag över ett bottenlöst vattenhål i myren "Långe mosse".

Länge sen sist

Jag har sprungit mycket och bloggat lite på sistone. Bland annat har jag jobbat som funktionär på O-ringen.
I förrgår sprang jag DM på 10 000 meter på bana för första gången.
För att öka mina chanser till bra resultat tog jag hjälp av Mustafa Muhammed via P4Extra. Jag följde hans råd till punkt och pricka och kom tvåa i klassen, bara varvad två gånger av segraren och dubble svenske mästaren Tauno M.

Musse ger råd i P4 Extra

2x5 i Norberg

Är i Norberg och springer den här helgen. Igår Engelbrektslöpet och idag Engelbrektsstafetten.
Det är mycket Engelbrekt här uppe, om man säger så, men det visste jag ju efter att ha läst Historia ihop med en norbergare som skrev uppsats om historiebruket av sagde Engelbrekt.
Stafetten sprang jag i ett av två lag som representerade Björnmossens GoIF. Eftersom jag inte fick med mig några klubbkamrater så skrevc jag i arrangörens gästbok att jag sökte lag och fick svar från Björnmossen. Det är ett kompisgäng som består av utflyttade norbergare födda runt 1974 som brukar ha två lag och tävla mot varandra. De hade fått återbud i sista stund. Jag höjde alltså medelåldern med 22 år, men hade bästa tiden i mitt lag med 20.55. Mitt lag kom på 19:e plats och vann över det andra laget. Kul att vara med.
Till nästa år önskar jag ett almbylag, men annars ställer jag gärna upp för Björnmossen igen.
I morgon blir det orientering i Ärla.

- Det känns i alla fall bättre efteråt, sa Oskar

- Vet inte det, svarade jag. Jag har kramp i benet.
- Jamen i morgon, försökte Oskar.

Semesterhalvmaran i Kumla på sommarens varmaste eftermiddag. Svårt att hålla igen tillräckligt mycket i början. Eller är det så att jag bör öka på min träning för att kunna hålla farten uppe? Jag beundrar de löpare som springer nästan lika fort i sådan här värme som i svalare väder. Oskar kom tvåa på 1.20. Undrar hur det skulle se ut i resultatlistorna om flera av de snabbaste orienterarna ställde upp i såna här lokala lopp. Ja, man kan ju få en fingervisning genom att kika på resultat från Grabbhalvan där ett helt gäng orienterare sprang för Löpex.

Trösten efter mitt svaga lopp var dels att jag lyckades fullfölja och dels att jag får bra poäng i långloppscupen. Vi var bara tre deltagare i H55, som slogs om segern eftersom den alltid överlägsne Tauno inte var med. Jag låg sist i klassen i början, gick sedan upp i täten ett tag, men blev passerad igen av en av klasskamraterna. Jag hade ställt in mig på att komma tvåa för jag orkade nätt och jämt jogga, när han började gå vid 17 km och jag kom ifatt. Därifrån och i mål var en plåga med omväxlande gång med händerna på höfterna och jogging i krypfart.
När jag var vid 19 kilometer tänkte jag att jag aldrig mer ska springa längre än en mil, men vi får se. Kanske är det svalare nästa gång.

DM- silv, DM-silv....

DM-silver.

5000 meter på bana i Glanshammar. Tyvärr inte under 20, men 20.05 och andra plats efter oslagbare Tauno.

Morfar fel - Hilding rätt!

Att jag inte kan lära mig att hålla huvudet kallt och läsa kodsiffror. Efter ett bra lopp på sista etappen skulle min näst sista kontroll ha nummer 72 och ligga vid ett litet runt buskage. Jag fick syn på en skärm och stämplade naturligtvis utan att läsa kontrollsiffran. Det var 51 jag stämplade vid. Diskad sista dagen och en möjlig placering bland de tio bästa blev till misslyckandets tunga nesa.

Exakt så har jag gjort flera gånger förut. Jag är helt enkelt obildbar och får hålla mig till slätlöpning på markerad bana. På onsdagens DM på 5000 meter i Glanshammar debuterar jag som banlöpare. Hoppas jag hittar runt! Risken är att jag räknar fel på varven eftersom jag har så svårt med siffror.

Hilding - som bara sprungit ett enda lopp tidigare utan sällskap av vuxen, på Sommarlandssprinten härom veckan - lyckades genomföra alla etapperna och gick särskilt bra på den sista. Mycket bra gjort!


Hilding koncentrerar sig vid starten


Målstämpling etapp 4

Dansken och ännu en skåning

avklarade. I morgon dags för sista etappen och hemfärd. Det blev lite stressigt i morse eftersom vi inte hade koll på busstiderna. Fick vänta först på bussen och sedan på färjan, men lyckades hinna i tid till Hildings start.

På eftermiddagen började det regna och det höll på ända fram till min start vid halvåttatiden. Dagens resultat är blandade. I morse gick det bra för mig och dåligt för H. Han kom igen och gjorde ett betydligt bättre lopp på kvällen. Själv gjorde jag en onödig bom till följd av att jag hängde på en annan löpare och inte tänkte själv. Det blev tre och en halv minut i onödan som kostade massor av placeringar både på etappen och i totalen.

I morgon väntar finalen.

Första skåningen av tre

är avklarad. Sju almbylöpare deltog med goda resultat. Jag blev slagen av Nisse med sex sekunder efter att ha bommat en liten sten på slutet. Tur i oturen att jag blev upphunnen just där av klassegraren och fick bra häng in till mål.
I morgon bitti bär det av till Danmark för ännu en etapp och så ytterligare en i Helsingborg i morgon kväll.

Resultat E1

Backe upp och backe ner i Rochdale

Lördagens terränglopp gick över stock och sten

Jag kunde kanske ha listat ut att det var tuffa banor i Rochdale när jag såg förra årets långa tider. Det var jobbigare än väntat, men också en större upplevelse. Tyvärr gör inte bilderna landskapet rättvisa. Det är mycket mer kuperat i verkligheten och på ett par ställen under söndagens fell race fick man klättra uppför en tvärbrant grässlänt genom att ta tag i tuvorna och dra sig upp. Dessutom fanns det en hel del hinder i form av stenmurar och stättor.

Det var förresten nära att jag hade hunnit till fredagens inledande asfaltslopp. Jag hade en kvart på mig när jag körde in i Rochdale, men sedan körde jag vilse en stund eftersom jag inte hade skrivit ut någon karta. Det såg så lätt ut på nätet och jag trodde att jag skulle hitta. Tur i oturen på sätt och vis för asfaltsloppet är också starkt kuperat och hade jag sprungit det så vete tusan om jag hade klarat de andra båda loppen.


Inte så jätteviga MV55-gubbar försöker komma över stenmur


Som vanligt jagad av yngre damer. ("In Your dreams")




Jag bodde på ett B&B i en "barn conversion" i bästa Lancashirestil med utsikt över kullarna. Helt OK utflykt som man kan göra igen.

Mer bilder och resultat

Sommarlandssprinten och snart dags för England

Bild från sista etappen av på min kommande Englandsresa.

Nyss hemkommen från den årliga resan till Sommarlandssprinten, en sprintorienteringstävling inne på Skara sommarland. 2500 orienterare tävlar på morgonen innan parken är öppen och kan sedan stanna kvar hela dagen om man vill. Jag gillar ju vare sig att leka eller bada, men eftersom jag gillar att springa sprint-OL och har både barn och barnbarn som badar och leker så brukar det vara en trevlig utflykt. I år var vi fler än någonsin i vår familj. Äldsta barnbarnet sprang H10 utan vuxenhjälp för första gången och det gick bra.
För min egen del blev det en andraplats i H55-klassen trots ett par försmädliga stressbommar.

På fredag åker jag till England. Det blir spännande att se om jag hinner till den första deltävlingen. Troligen gör jag inte det, men det räcker nog med två miltävlingar, särskilt som den sista går till stor del på gräsbevuxen och starkt kuperad hedmark, se bilden ovan.

Och så en bild från Varvet, innan genomklappningen. Det finns flera bilder på mig som verkligen visar hur slut jag var, men de visar jag inte.

DM-guld, DM-guld, DM-guld

DM-guld, DM-guld, DM-gu-uld.....osv

Fyra guld till Almby i dagens DM i sprintorientering:
Linnea Bodin D10
Johan Alpberg H10
Mats Carlsvärd H45
H55plus H55

Sträcktider H55

Grabbhalvan, sprint-DM och England

Efter värmen i Göteborg bjöd Örebro ikväll på perfekt löparväder. Svalt och skönt, med lite medvind i början. Jag fick syn på Mats efter första kilometern och höll honom i sikte fram till trekilometersmarkeringen. Då kände jag att vi började sacka så jag gick om och kom tillbaka under fyraminuterstempo. I mål visade min klocka på 19.45, vilket skulle innebära personligt rekord på 5 km i "modern tid". I resultatlistan hade jag 19.38, så även om nog banan var lite felmätt så låg jag precis under drömgränsen 20 minuter.

Kan inte några orienterare hålla kurs med löparklubbarna så att de lär sig 1. att mäta banan rätt. 2. att få ut resultaten snabbare. Efter en orienteringstävling kan man inom någon timma hitta samtliga resultat från massor av olika åldersklasser, inklusive varje löpares sträcktider, dvs löptiden mellan varje kontroll. Vad är det som tar sån tid med att få ut resultat från en liten 5-kilometerstävling?

På lördag väljer jag sprint-DM i orientering före Hälleforsterrängen.

Och nu har jag bokat resan till England som jag sparade ihop till genom att köpa en billig fåtölj. Fredag 11 juni bär det av till Rochdale Harriers 3-dagarstävling. Första etappen är 6 miles på asfalt, som jag dessvärre troligen kommer att missa på grund av sen ankomsttid. Därefter följer en andra etapp på blandat underlag och en avslutande fellrunning med kraftig kupering på gräsbevuxen hedmark. Start och mål vid puben The Brown Cow i Norden, Rochdale. 3 Day Event

Synd å inte klaga, sa gubben...

Länge, länge är det för kallt och så plötsligt...
Nu har man väntat på värmen så länge och så kommer den precis till starten på Varvet. Jag är normalt inte särskilt känslig för värme, men idag kom den som en klubba efter halva loppet. Motivationen tog slut. "Varför håller jag på med det här?", var frågan och så gick "beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över"(Hamlet).
När mina döttrar var yngre och elakare brukade de säga att jag hade "bonnbränna", eftersom jag var solbränd på armarna, men inte på övriga kroppen. Bilden ovan föreställer "löparbränna" och avtrycket på min axel efter vårt nya linne.

Hur svårt kan det vara?

Idag skulle jag prova ett upplägg enligt följande: 2 km uppvärmning, 2 km i tröskelfart, som i mitt fall borde vara ca 4 45/km. Därefter 5 km nära tävlingsfart, dvs 4 30 och så avsluta med 2 km nerjogg.
Vädret var inte inbjudande med kallt regn och uppmjukat underlag på Karlslundsspåret. De 2 km i tröskelfart gick naturligtvis för fort, runt 4 35, vilket bidrog till att de 5 följande gick saktare än planerat. Alltihop gick i ungefär jämn fart runt 4 40. Helt OK träning, men än en gång visade det sig hur svårt det är att springa lite saktare i början.
I morgon lite orientering och sedan är det bara en vecka kvar till Varvet.

Dagens dilemma...

Efter en dag med jobb och universitetsseminarium var det dags att bestämma sig. De tre alternativen var; Glanshammars terrängserie, 6x1000 meter intervaller eller en kväll i nya fåtöljen med kaffe och banankaka.
Det blev intervaller. Vila fick jag göra efteråt.
Varvet närmar sig.

Loppisfynd spar pengar till löparresa

Jag har sedan en tid funderat på att köpa en ny fåtölj. Har haft en IKEA-standardmodell i några år och den är varken skön att skåda eller att sitta i.
Min plan var att för första gången i mitt liv investera i en märkesmöbel och tankarna gick i riktning mot en Lamino, en klassiker från Svenssons i Lammhult som man kan få för cirka 7-8 000, eller kanske för 5 000 begagnad på Blocket. I går kväll ringde min rara dotter Tove och ville ha med mig på en gatuloppis i grannskapet.
Trots att jag hade avsatt dagen till städning så hängde jag på och efter bara några minuter såg jag fåtöljen som sparade in nästan hela slanten. För några hundringar fick jag en proffsigt omklädd och upputsad fåtölj som är mycket bekväm och passar perfekt i mitt enkla hem.
Mellanskillnaden, låt oss säga 6000, lägger jag nog på en resa till Yorkshire med deltagande i ett par fellraces i början av sommaren.
Det räcker nog till en öl efter loppen också.

Igår tog jag ett återfall i orienteringen. Sprang en öppen bana på Tisarträffen. Det gick OK, men det känns att fotlederna är ovana. Man småvrickar sig hela tiden. Idag blev det ett enklare pass, 24 kilometer i 6:15 fart. Sista långpasset inför Varvet.

"Almbyfarbrorn" slår till igen!

Ikväll var det Parkserien i Mellringe. Jag var där med barnbarnet och efter att ha följt honom, eller "skuggat" som vi orienterare säger, skulle jag själv springa Öppen klass på H16-banan.
När jag kom till startplatsen var alla kartor och SI-enheter borta. Starten hade helt enkelt stängt trots att de hade föranmälda löpare till Öppen klass. Jag fick, lite lätt irriterad, jogga tillbaka till målet och fråga hur arrangörerna hade tänkt. Det slutade med att en dam sprang med mig till startplatsen med startenheten i handen, så att jag fick starta på rätt ställe.
Loppet gick i rasande fart och sen fick man stå i kö för att läsa av tiden efter målgång. Arrangörerna undrade om alla löpare hade kommit i mål och en yngre dam bakom mig sa: "Ja, det är väl den där Almbyfarbrorn som startade sist som kanske fortfarande är ute", varvid jag vände mig om och sa: "Det är jag som är Almbyfarbrorn och jag är i mål."
Jag menar, gubbe brukar jag kalla mig själv och mina jämnåriga, men "farbror"?

I morgon kommer våra nya löpartröjor, på lördag blir det kanske lite orientering i Hallsberg och så ett rejält långpass på söndag. Sen ska man vara redo för Varvet.

Tuffa tag på korta terräng-DM

Almby IK tog två medaljer när Närkes DM i terränglöpning över 4000 meter avgjordes i Sandvad på onsdagskvällen. I damernas huvudklass spurtade Karolina in på en hedrande bronsplats, medan Thomas tog silver i M55. Håstis gjorde ännu ett bra lopp i den hårda M35-klassen. K-G gjorde en extra värdefull insats för klubben genom att säkerställa vårt tremannalag efter Mats sena återbud. Trots att K-G upplevde sig vara i dålig form sprang han på ett respektingivande sätt och spurtade till synes oberörd i mål i sin nya klass M60.

Kvismaredalens IK arrangerade och bjöd på bra bana och gott kaffe. Fler orienterare borde ta chansen att prova terränglöpning, där skogssteget kommer till sin fulla rätt. Ny chans på långa DM i höst!

Alla heter Glenn i Göteborg...utom Julle

Han heter Julius även när han åker karusellhäst på Liseberg.
Ingen träning idag. Möte om sommarens jättejobb Oringen.

Tröstäter efter terrängserien

Tänkte mig ett kvalitetspass och gav mig av till Glanshammar för kvällens deltävling i terrängserien. Det var nästan lite för varmt och soligt med 18 grader i skuggan, så jag tog bara med mig kortbyxor och t-shirt.
På vägen tornade mörka moln upp sig och i samma stund som jag kom fram började det regna och termometern var nere på 12 grader. Jag hade utgått ifrån att alla startade samtidigt 18 00, men så var det förstås inte. Först skulle barnklasserna klaras av så huvudklassen startade 18 40. Eftersom jag värmde upp i regnet till 18 00 så fick jag fortsätta att småjogga i väntan på start.
Loppet gick ganska dåligt, men det får duga som träning inför terräng-DM. Efteråt satt det bra med en wienersnitzel med klyftpotatis från skolbutiken. Och så chips förstås.

Åbylunken och Torbjörns magiska musikmaskin

Vackert väder, vidunderlig utsikt med sol över Axbergs kyrka. Lugn och fin löpning en mil genom norra Närkes böljande landskap. God mat i ett fantastiskt hus; Åby gård.
Och som avslutning en demonstration, eller ska jag säga föreställning, av Torbjörns egenhändigt byggda positiv. Det är en skoluppgift på några poäng i hans slöjdlärarutbildning! Undrar hur många timmar det tog att bygga.

Sjuk, men frisk igen

Kanske ligger det något i min dotter Minas konstaterande att jag körde lite för hårt förra veckan. Först Startmilen på lördagen och så ÖAIK:s halvmara på onsdagen. Hur som helst så blev jag sjuk i torsdags. Mysko symtom; yr i huvudet och illamående. Trodde först det var någon sorts magsjuka, men så på fredagen blev det förkylningssymptom. Vila och Kanjang tycks ha motat bort det igen på ett par dagar.
Jag joggade lite i Karlslund igår och ikväll blev det en likadan tur eftersom jag ändå skulle skjutsa barnbarnet dit för hans träning.
I morgon blir det nog lite ryggrehab och så klubbträning med intervaller på torsdag.
På lördag har jag ett dilemma. Kamraten Torbjörn har bjudit in till sitt eget lopp Åbylunken med start 16 00 och knytkalas efteråt. Det vill jag inte missa. Samma dag går Kumla stadslopp med start 14 00. Jag kan hinna med båda, det är bara tre mil att köra. Vi får se. Jag kanske avstår Kumla stadslopp och siktar på Wedevågsloppet 1:a maj.

Pulsbandsros - ett I-landsproblem?

Jag har drabbats av en udda sjukdom. Runt hela bröstkorgen löper ett rosarött band med enstaka rödare fläckar. Det är helt enkelt så att jag tränar så ofta att jag har fått skavsår av pulsbandet. Hur ska man hantera ett problem som detta?

ÖAIK halvmara

Håstis och jag sprang halvmaran ikväll. Trevligt litet lopp i perfekt väder. Per gjorde ett kanonresultat med 1.27 och mitt eget lopp var också helt OK. Lugnt från början så att jag orkade hålla någorlunda jämn fart hela loppet. Dryga 1.39 är en av mina bättre tider i "modern tid".
Jag misstänker att en del löpare har dopat sig, eller har de bara tränat grymt hårt hela vintern? Min handledare från historiekursen, Anna, springer snart ifatt mig. Jag måste öka antalet och farten på mina långa och korta intervaller, springa fler och längre långpass och snabbare snabbdistans. Då kanske jag kan hålla undan.

Rolig bild

Mats har lagt ut den här bilden på Facebook. När vi springer lopp händer det ofta att folk hejar på "fel" person. Det är ju smickrande för mig som är mycket äldre och ofta långsammare än Mats. Den här gången var vi ovanligt lika.

Dagen efter Startmilen

Idag har jag ägnat en stor del av dagen åt att vårstäda bilen. Hoppas på en lätt jogg i eftermiddag och i samband med det en sista sammanställning av tröjbeställningarna. I morgon ska beställningen lämnas till Löpex. Hoppas på snabb hantering. På bilden, som är från IF Starts hemsida, kan ni se hur en människas blick vanställs i slutet av ett millopp när de sista krafterna ska fram för att besegra motståndaren. Han vann, men springer inte i samma åldersklass så det bjuder jag på.

Startmilen avklarad

Mats hade sagt att han skulle ta rygg på mig och det gjorde han, men vid fyra kilometer tackade han för sällskapet och drog ifrån. Jag hade gått ut för hårt och fick betala för det mellan fyra och åtta kilometer. Sista två gick OK och tiden får duga. Resultat kommer säkert inom ett par dagar på ifstart.se
Mina sprang en gemensam träning på Göteborgsvarvets originalbana från 1980 i morse. Lägger ut en bild på henne så slipper någon se min egen sura nuna.

Nu blev det jobbigt

Samtidigt som ett av mina favoritprogram, Kobra, börjar i favoritkanalen svt2 så börjar en serie program om löpning på "hatkanalen" TV4Sport. Jag ger löparprogrammet en chans.

Sköna intervaller

Ikväll var det riktigt bra uppslutning på klubbträningen och roligast var att flera ungdomar var med. Vi sprang backintervaller på ett bra ställe vid Brickebacken, där man kunde välja att springa bara asfalt, bara skogsstig eller både och. Skön luft. Jag tror det passade bra som formtoppning inför Startmilen på lördag.

Tji löpning i London

Det var för kallt att springa i London, åtminstone i shorts och tunn tröja och några varmare löparkläder hade jag inte med mig. Dessutom går man ju så mycket så det blir ingen ork kvar.
Idag var det desto finare väder här hemma och det blev en rejäl distanstur runt Almby, Brickebacken och Adolfsberg.

Hoppas mina klubbkamrater har vett att beställa funktionströjor senast på fredag 9 april. Ingen vet när nästa beställningstillfälle kommer. Synd att bli utan. Den som inte tycker sig "passa" i linne - det är väldigt skönt att springa i och dessutom snyggt - så finns det även en T-shirt.

Bilden är från Vårtävling i Skatås

London calling

I morgon bitti bär det av till London med dotter och dotterson. Återstår att se om det blir någon löpning. Skorna är med och planen är att det ska kunna bli någon runda runt Hyde park, men vädret och orken får avgöra.
Hade tänkt träna med London Orienteering Klub(!) på Hampstead Heath, men de skulle förstås åka på JK över påsken så deras torsdagsträning är inställd.
Nästa vecka blir det spännande att se hur stort intresset är för funktionströjorna.

Singeltröja hette det förr...

Almby IK:s styrelse biföll förslaget att satsa på ett löparlinne och även en tränings T-shirt inför vårens antågande.
Det blir förmodligen Löpex som får leverera Newlinelinne/T-tröja i rött med lite svartvita detaljer och AIK-märke i blågult på bröstet. På ryggen texten ALMBY IK Örebro i vitt.
Jag ska be Löpex ta hem prover i morgon och lägga ut en uppmaning till medlemmarna att anmäla intresse så att vi kan göra en första beställning inom ett par veckor.

Vinden vände för AIK

Dagens extrainsatta distanslöpning samlade mångdubbelt fler deltagare än de senaste lördagsträningarna. Solen sken och den kyliga motvinden blev till en hjälpande vårbris i ryggen när vi vände i Adolfsberg. Det är nästan helt isfritt på cykelbanorna. Nu väntar jag bara på det verkliga vårtecknet; sopmaskinerna. Årets första riktiga vårlöpning gav mersmak inför den stundande löpningssäsongen.

Som ett tecken på vårens antågande hittade jag två av mina tre försvunna löparmössor i fickan på en vårjacka. Där har de alltså övervintrat för att slippa vara ute och värma mina öron.

På måndag ska jag försöka få besked från styrelsen angående nytt klubblinne. Hoppas bara vi hinner få fram det innan det blir för varmt att springa i T-shirt.

Tävlingspremiär i strålande solsken

Idag var det dags för vårtävling i Skatås. Solvikingarna arrangerar och det är ett litet mysigt lopp i all anspråkslöshet. I år var det extra litet. Många avstod på grund av det riskabla underlaget som bitvis bestod av is, men som ändå till största delen var löpbart. Damklassen vanns av landslagslöparen Ida Nilsson och herrsegraren Mattias Borg kanske är en orienterare om jag minns rätt?

Jag hade en minut sämre tid än förra året, medan min kära dotter sprang en halvminut snabbare jämfört med 2009. Det tyder på att hon är bättre tränad och disponerade loppet bra, för det isiga underlaget kostade minst en minut.

Vädret var perfekt med solsken och bara lite svag vind. På fredagskvällen laddade vi med god räkpasta och efter loppet tryckte man i sig en riktigt ostig pizza innan tåget rullade hem mot Närke.

Sista dan i Athen

I morgon bär det av hemåt. Hoppas inte bilen är alltför djupfryst och insnöad vid Arlanda. Ska bli fint att snart kunna springa ute i den friska svenska vårluften. Ser också fram emot Mässan på tisdag. Har joggat tre gånger här nere i avgaser och trafik.

Hårda tag i Athen

Var just ute i en stor demonstration. Anarkister krossar banker och tänder eld på allt. Massor av kravallutrustade poliser. Olustig stämning.

Athen...

är varmt och soligt. Man får sätta sig i skuggan. Svår stad att springa i - för mycket bilar! Hinner inte mer nu, är på kurs.

OS-guld till Almby IK! (Ja,nästan)

Marcus Hellner, bror till Linda som har representerat vår stolta klubb, lyckades avsluta efter att de andra svenska herrarna gett honom ledningen. Särskilt starkt av Anders S, som lyckades hålla sig kall. Stooort! OS-guld, OS-guld, OS-guuld!

Mästerkocken trollar med rester

Dags för lite matbloggande igen.
Vad gör man med en överbliven skvätt potatis-, purjo- och ädelostsoppa? Dessutom finns en liten bit falukorv i kylen. Det får bli en pastasås.
Fräs en hackad vitlöksklyfta i olivolja tillsammans med den strimlade falukorven. Tillsätt soppan och en liten burk stora vita bönor. Släng i ett gäng lättkokta broccolibuketter. Servera med ekologisk spagetti. Dögott!

Om jag överlever ska jag springa 4-minutersintervaller i mässan i kväll under ledning av Jonhed. Mitt distanspass i lördags snöade inne och istället blev det styrketräning i form av snöskottning i Lillån. I söndags sprang jag intervaller med ÖAIK i mässan och igår blev det lite återhämtning på löpbandet.

Det är stooort!

Äntligen fick Marcus Hellner vinna och dessutom efter att ha hjälpt Johan Olsson. Härligt! Min idol Anders Södergren offrade sig ännu mer och kom före skitgrisen Northug. Fantastiskt! Guld och brons.
Anders får min bragdmedalj. Elofsson gråter och uttrycker en hel nations känslor. Ingen kan prata för alla gråter.
OS-guuuld!
(Jag tror jag ska köpa ett par skidor på måndag.)

Snöskottning

Dagens distanslöpning blev ersatt av snöskottning hos dottern i Lillån. Ett riktigt jobbigt pass. Det var 12-13 grader kallt så jag hade ganska mycket kläder på mig och blev helt genomsvettig. Som det ser ut nu så blir det väl att åka dit i morgon igen och skotta. Tröstlöst.
Klubbens skiddag med tävlingar i både skid-O och vanlig skidåkning blev inställd. Det var tredje gången i vinter som klubben tvingats ställa in eller skjuta upp en ungdomstävling i skidåkning på grund av för mycket snö.

Titta det snöar

Titta det snöar. Allting är vitt, vitt, vitt.
Kan man genomgå någon form av terapi som förvandlar en från vinterskeptiker till snöälskare?
Det kan väl räcka nu, eller?

Orientering kan ju vara riktigt kul

Igår sprang jag Nattcupen, eller Vinterserien kanske det heter numera. Christer T hade lagt banor kors och tvärs genom Brickebacken, en terräng som passar mig bra. Vid första och andra kontrollerna fick man snöpulsa en bit in i skogen och det kändes att det tog på benen. Jag hamnade i rygg på en av landets bästa 50+ löpare och fick lära mig att man kan göra rakt på-vägval även på en sån här bana. På ett par ställen där jag skulle ha sprungit längre vägval och följt cykelbanorna sprang vi istället rakt ut på bilvägar. Sen gällde det att ta sig tillbaka genom snödrivorna och på ett ställe fastnade vi rejält i en översnöad taggig häck.
Jag tror jag ska vara med på de återstående deltävlingarna i nattcupen som efter vad jag har hört kommer ha liknande banläggning på vägar och cykelbanor.
I kväll sprang jag åtta kilometer på löpband och det var inte alls lika kul. På lördag blir det distans från Ljungstugan 11 00.

Det är skillnad

Sitter och tittar på tjejerna som springer 5000 meter på GE-galan. De håller 34-35 sekunder per varv och 2.50 på första kilometern.
När jag springer så jag tycker det går fort brukar jag hålla 47-48 per varv, alltså runt 4 minuter per kilometer. Men det är klart, jag tillhör ju inte världseliten och inte är jag från Etiopien heller. Visst är det kul att se duktiga löpare i aktion?

Från träning till mode - och nu matblogg.

Mitt förra inlägg gick i modets tecken.

Nu är det dags för lite matbloggande och svaret på den alltid lika intressanta frågan: "Vad åt du idag?"

Ja, det var inte stenålderskost och inte heller LCHF eller vad det heter när man bara äter fett.

Min middag var snarast ursvensk husmanskost, nämligen skånsk kalops med kokt potatis. Det skulle ha varit rödbetor till, men det hade jag inga. Råkost hade jag däremot, i form av morot, vitkål och röd paprika, men den kom inte med på bilden.

Till efterrätt blev det varma bär med honung och vaniljglass. Till glassen serverades kaffe i en mugg med texten "Snill gutt" som jag fick av min norska mormor när jag var i femårsåldern, eftersom jag var en snäll gosse redan då. I övrigt serverades genomgående vatten som måltidsdryck.

Vårtecken

1. Femtio meter torr asfalt i Hagalundsbacken var höjdpunkten på dagens distansrunda. Snöröjarna skrapar djupare nu och med hjälp av lite dagsmeja är snön och isen snart borta från cykelbanorna. Yes!

2. Snart dags för utomhuspremiär för nya skorna.

3. Om ytterligare några veckor är det linne som gäller.

100 procent surgubbe!

Så har jag då äntligen bestämt mig. I fortsättningen blir det inget mer träningsbloggande.
Läste på min dotters blogg att det är allt fler som bloggar om sin träning och jag vill inte vara en i mängden. Mode är inte heller så aktuellt för mig att blogga om. Inredning, nja. Shopping? Helst ingen shopping alls om jag ska betala själv. Och jobbet, det vill jag gärna glömma på fritiden.
Nej, det får bli surgubbeblogg för hela slanten, med kommentarer om alltings jävlighet. Kanske kryddat med lite språkligt gnäll och allmänt bättrevetande.

Eventuellt också en rad om barnbarnen. Två nätter i rad har jag vaknat mitt i natten av ett larm från en kombinerad ute- och innetermometer med klocka som jag har i köket. Har aldrig använt den som klocka och visste inte ens att den hade larmsignal. Det visste nog inte treårige Julle heller när han var uppe tidigt i söndags morse och lyckades ställa in larmet. Mitt problem är nu att jag bara vet hur man stänger av larmet, men inte hur man programmerar bort det. Så jag lär vakna igen i mitt i natten. Ja, ja så är det att ha barnbarn. Jag får väl slänga klockjäveln om jag ska slippa gå upp och stänga av larmet varje natt i resten av livet.

Förresten, det var helvila idag efter ett ganska tufft intervallpass i Mässan igår kväll, men det skulle jag ju inte skriva om.

Nu kom jag på det ultimata I-landsproblemet som drabbade mig stenhårt i förrgår. Jag tappade min guldklocka i golvet så glaset lossnade. Tungt!

Nu är det inte lätt...

att glädjas med vinterälskarna. Det blir ljusare och ser vackert ut genom fönstret, men kylan och all snön!!

Januari har blivit en, om inte förlorad så i varje fall trist månad för min del. Nu kan det väl räcka med kyla och snö? Dessutom har jag haft lite ont i foten sedan Sylvesterloppet och härom dagen kom jag på att det faktiskt var så att jag trampade snett på en iskant efter ungefär fyra kilometer. Men när man är uppvärmd så känns det inte så mycket, utan jag glömde bort det. Sedan har det gett sig tillkänna i lite olika former under hela månaden, men nu tror jag det har gått över.

Februari ska bli en bättre träningsmånad. Januari, med mindre än 30 km i veckan i snitt, får betraktas som en viloperiod som följs av successivt ökad träningsmängd fram till Startmilen.

Innan dess ska jag hinna med en vecka på kurs i Athen och några dagar med Hilding och Tove i London. Måtte våren komma snart!

Fotnot efter visst uppehåll

Jag fick ont i foten efter Sylvesterloppet. Skyller på kombinationen kyla, ojämnt underlag och hårda skor. Mina hemdubbade fungerar till lugna joggingpass, men är nog inget att försöka springa fort i. Jag fick ont på ovansidan av främre delen av vänster fot. Försökte först med lite extra vila och nöjde mig med två pass i veckan och tre dagars helvila. Blev bättre, men inte bra.

Så i fredags fick jag foten kollad av min sjukgymnast Kurt och han lugnade mig med att det bara var överansträngning. Han har den konstiga uppfattningen att man inte behöver springa så långt och så ofta.... Hans lugnande besked har hjälpt foten att bli bättre. Idag var Almby IK, det vill säga jag och Håkan S, ute på en distansrunda och foten känns OK. Man får ju inse att den snart är sextio år gammal. Tänk om ett bildäck eller ett par löparskor skulle hålla så länge.

Nu saknar jag bara torr asfalt, men visst fanns det en liten hoppfull känsla av vår i luften idag?