Är i Norberg och springer den här helgen. Igår Engelbrektslöpet och idag Engelbrektsstafetten.
Det är mycket Engelbrekt här uppe, om man säger så, men det visste jag ju efter att ha läst Historia ihop med en norbergare som skrev uppsats om historiebruket av sagde Engelbrekt.
Stafetten sprang jag i ett av två lag som representerade Björnmossens GoIF. Eftersom jag inte fick med mig några klubbkamrater så skrevc jag i arrangörens gästbok att jag sökte lag och fick svar från Björnmossen. Det är ett kompisgäng som består av utflyttade norbergare födda runt 1974 som brukar ha två lag och tävla mot varandra. De hade fått återbud i sista stund. Jag höjde alltså medelåldern med 22 år, men hade bästa tiden i mitt lag med 20.55. Mitt lag kom på 19:e plats och vann över det andra laget. Kul att vara med.
Till nästa år önskar jag ett almbylag, men annars ställer jag gärna upp för Björnmossen igen.
I morgon blir det orientering i Ärla.
lördag 10 juli 2010
lördag 3 juli 2010
- Det känns i alla fall bättre efteråt, sa Oskar
- Vet inte det, svarade jag. Jag har kramp i benet.
- Jamen i morgon, försökte Oskar.
Semesterhalvmaran i Kumla på sommarens varmaste eftermiddag. Svårt att hålla igen tillräckligt mycket i början. Eller är det så att jag bör öka på min träning för att kunna hålla farten uppe? Jag beundrar de löpare som springer nästan lika fort i sådan här värme som i svalare väder. Oskar kom tvåa på 1.20. Undrar hur det skulle se ut i resultatlistorna om flera av de snabbaste orienterarna ställde upp i såna här lokala lopp. Ja, man kan ju få en fingervisning genom att kika på resultat från Grabbhalvan där ett helt gäng orienterare sprang för Löpex.
Trösten efter mitt svaga lopp var dels att jag lyckades fullfölja och dels att jag får bra poäng i långloppscupen. Vi var bara tre deltagare i H55, som slogs om segern eftersom den alltid överlägsne Tauno inte var med. Jag låg sist i klassen i början, gick sedan upp i täten ett tag, men blev passerad igen av en av klasskamraterna. Jag hade ställt in mig på att komma tvåa för jag orkade nätt och jämt jogga, när han började gå vid 17 km och jag kom ifatt. Därifrån och i mål var en plåga med omväxlande gång med händerna på höfterna och jogging i krypfart.
När jag var vid 19 kilometer tänkte jag att jag aldrig mer ska springa längre än en mil, men vi får se. Kanske är det svalare nästa gång.
- Jamen i morgon, försökte Oskar.
Semesterhalvmaran i Kumla på sommarens varmaste eftermiddag. Svårt att hålla igen tillräckligt mycket i början. Eller är det så att jag bör öka på min träning för att kunna hålla farten uppe? Jag beundrar de löpare som springer nästan lika fort i sådan här värme som i svalare väder. Oskar kom tvåa på 1.20. Undrar hur det skulle se ut i resultatlistorna om flera av de snabbaste orienterarna ställde upp i såna här lokala lopp. Ja, man kan ju få en fingervisning genom att kika på resultat från Grabbhalvan där ett helt gäng orienterare sprang för Löpex.
Trösten efter mitt svaga lopp var dels att jag lyckades fullfölja och dels att jag får bra poäng i långloppscupen. Vi var bara tre deltagare i H55, som slogs om segern eftersom den alltid överlägsne Tauno inte var med. Jag låg sist i klassen i början, gick sedan upp i täten ett tag, men blev passerad igen av en av klasskamraterna. Jag hade ställt in mig på att komma tvåa för jag orkade nätt och jämt jogga, när han började gå vid 17 km och jag kom ifatt. Därifrån och i mål var en plåga med omväxlande gång med händerna på höfterna och jogging i krypfart.
När jag var vid 19 kilometer tänkte jag att jag aldrig mer ska springa längre än en mil, men vi får se. Kanske är det svalare nästa gång.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
